- Project Runeberg -  Upsala Universitets historia / Andra delen. 1655-1718. Förra afdelningen. Universitetets öden /
29

(1877-1931) [MARC] Author: Claes Annerstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.



i konsistorium denna gången och kanske aldrig." Och härmed lät
det svaga konsistoriet sig nöja, och som J. Bureus, hvilken nu var
i tur, förhindrades af sjukdom, valdes P. Ljungh till rektor. Efter
honom inträdde J. Bureus som rektor för vårtermin 1658, men när
så i Maj val af efterträdare skulle ske, uppstodo samma svårigheter
som förra gången. Schefferus åberopade dels samma skäl som förra
gången, dels nu ock sjuklighet och hindret af egna affärer. Lars
Fornelius, poeseos professor, som egentligen var i tur fore Schefferus,
ville man tydligen icke hafva och förebar som skäl, att som han
en gång (1653) undanbedt sig, vore han kommen ur turen. Hedræus
åter nekade som sist och anförde nu äfven, att han icke ägde ett
hus, i hvilket utrymme fans för den af konstitutionerna föreskrifna
rektorsmiddagen. Eloquentie professorn Sundel, som därnäst var i
tur, kom ock med afsägelse, han sade sig hafva "stora orsaker som
han ej kunde uppenbara alla i konsistoriet". I detta brydsamma
läge tog man sin tillflykt till en votering med det resultat, att sex
röster af de närvarande tolf föllo på Hedræus. Denne vägrade dock
lika kategoriskt som förr, och man såg sig nu ingen annan utväg än
att vädja till den åttioårige prokanslern ärkebiskop Lenæus. I
följande sammanträde infann sig denne och höll ett allvarligt
förmaningstal till konsistoriet. Han framhöll hvilken skada tvedräkten
kuude komma åstad och erinrade, att Gustaf Adolf i världen, i harmen
öfver dylika uppträden, varit nära att slå universitetet omkull. Han
lät hotfullt höra, att om det fortsattes på detta sätt, skulle han själf
skrifva till Kungl. Maj:t och då kunde det hända, att konungen
sökte en bot, som ginge ut öfver somliga af dem. Enligt Lenæi
mening var Schefferus i tur och lian uppmanade denne att antaga
ämbetet. Det behöfdes dock förnyade uppmaningar af såväl
prokanslern som af åtskilliga andra, jämte erinran om att
representa-tionsomkostnaderna ju kunde göras billigare och att den ekonomiska
förvaltningen mest hvilade på räntmästaren och inspectores ærarii,
innan den tveksamme Schefferi betänkligheter kunde liäfvas. Hela
tilldragelsen vittnar om, att professorerna alltför väl behöfde den
förmaning till "leguui observanda, concordia atque in officio
dili-gentia", med hvilken Lenæus afslöt sammanträdet.

Visade konsistoriets medlemmar foga aktning för lagens bud,
så måste dock erkännas, att regeringen ej alltid föregick dem med
godt exempel, när det gällde iakttagande af konstitutionernas
föreskrifter. Detta framträdde särskildt i fråga om universitetets rätt
att vid professorsledighet inkomma med förslag till platsens fyllande.1

1 Det iir möjligt, att konsistoriet själft någon gång genom onödigt långt
dröjsmål, vållat detta missaktande af dess förslagsrätt, då man finner, att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:09:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/acuuhi/2f/0041.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free