Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38
fakultet stod därmed öppen, och d. 15 februari 1659 fyllde K. Maj:t
densamma just med Edenius. Så fort detta skett gaf fakulteten
efter och gjorde sin nya kollega till teologie doktor.1
Alldeles oberoende af dessa fakultetskonflikter har Terserus
ock haft att kämpa med en fiendskap af helt annan art, uppväckt
genom den ihärdighet med hvilken han yrkat på räfst i de sorgliga
affärerna efter framlidne räntmästar Bo Chruzelius för tillvaratagande
af universitetets bästa och rätt. Här stötte han på alla de
privatintressen som voro inväfda i denna bedröfliga historia, särskildt
måste han få ovänner i alla de kolleger, som dragit fördel af
Chruzelii rundhändhet och visste med sig, att det skett på
universitetets bekostnad. Terserus beklagade sig ock bittert öfver, att
hans bemödanden att bevaka universitetets ekonomiska intressen
korsats af den öfvermäktiga Chruzeliska klicken.2 Sannolikt har
hans stränga uppfattning af det allmännas rätt icke obetydligt skärpt
den motvilja, som af andra grunder grodde hos enskilde och hvars
befintlighet ban skulle i framtiden få bittert erfara.
Efter att Terserus om sensommaren 1658 som nyutnämd biskop
frånträdt sin lärarebefattning, blef det i visst afseende mera tyst
vid universitetet, men det var nog hufvudsakligen slapphetens och
tröghetens bedrägliga lugn, sedan hans energiska personlighet icke
längre satte det stillastående vattnet i rörelse. Sammanhållningen
var fortfarande ringa och pliktkänslan på åtskilliga håll ganska
svag, det allmännas intresse fick stå tillbaka för det enskilda och
man beskyllde hvarandra ömsesidigt för pliktförgätenhet, illvilja,
egennytta och orättrådighet. Och detta omdöme kan icke annat än
väga tungt, då det kommer från Terseri forne motståndare
Johannes Rudbeckius, låt vara att äfven dennes uppfattning kunnat
färgas af minnet af den ovilja med hvilken han af universitetet
mottagits och af dess med framgång krönta ansträngningar att blifva
honom kvitt. Ett talande bevis för den upplösning af disciplinens
band som gjorde sig gällande har man i det oförsynta sätt, hvarpå
1 Examen pro licentia undergick Edenius d. 1(S och 19 sept. 1659 och
disputerade samma år d. 8 Okt. pro licentia med en afhandling: De st a tu
hominis post morteln under C. Lithmans praesidium. Promotionen stod
d. 31 jan. 1661.
3 Terserus talar i href till konsistoriet d. 23 mars 1659 (kons. arkiv)
harmfullt »de prævnlente Boetiana factione». Till detta parti hörde vit 1
de professorer, som sedan vid Olof Rudbecks utredning af Chruzelii böcker
befunnos vara skyldiga universitetet större eller mindre belopp, såsom
Lithman, Hedræus, Unonius, Ljungh (Bref af O. II. s. 239). Möjligen har
detta, jämte ilen börjande differensen i teologiska frågor, bidragit till den
föga välvilliga hållning mot Terserus, som C. Lithman redan nu intog.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
