Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
39
en ung e. ord. juris professor, Petrus Eliæ Gavelius tillät sig att
uppträda mot en af universitetets förnämsta prydnader, Skytteanska
professorn Johannes Schefferus, hvarför jag skall nedan redogöra i
ett sammanhang. Och ringa var den glädje man möjligen erfor
vid underrättelsen, att Laurbergius omsider skilts från sin professur,
t}’ man fick blott igen Ravins med alla hans bizarra nycker, och
sättet, hvarpå ombytet skedde, gaf en hotande vink om att ingen
satt säker på sin plats. Konungen hade nämligen utan vidare (ty
något spår föreligger ej af, att universitetet anmält önskligheten af
Laurbergii aflägsnande) d. 4 juni 1659 skildt denne från
undervisningen och lönen, ehuru han dock af nåd lämnade honom präbende
pastoratet Näs med säte i konsistoriet samt tillika uttalade den önskan,
att universitetet måtte förse honom med något understöd. Samma
dag hade ock konungen, således utan att infordra förslag från
konsistorium eller kansler, insatt Ravius till professor i orientaliska
språk. Det öfverraskade konsistoriet förklarade för K. Maj:t, att
det saknade medel att hjälpa Laurbergius, och anhöll därför om ett
pastorat för hans räkning. Men därmed dröjde, och då den
olycklige mannen kämpade med verklig fattigdom samt försjönk i tunga
grubblerier, viinde sig konsistoriet till kanslern efter dennes
hemkomst till Sverige med likartad framställning. Detta har slutligen
hjälpt, ty Laurbergius, som sannolikt fått bibehålla sin lön äfven
efter afsättningen, befordrades år 1661 till Kölens pastorat i
Wärm-land.1 Utan tvifvel har Ravius haft verksam del i konungens
beslut, eftersom ban viel dess fattande befann sig på Kronborg vid
konungens sida. Kanslern har tydligen icke haft någon kännedom
om saken, eftersom Ravius faun nödigt att samma dag han
utnämdes tillskrifva denne och söka ursäkta hvad som skett. I brefvet
framställde lian saken så, som hade han funnit sig icke kunna göra
konungen någon nytta i Stockholm och därföre, då det var allom
bekant, huru ogärna den kära ungdomen i Upsala sett honom draga
därifrån, beslutit sig på uppmaning af Schering Rosenhane att
anhålla hos konungen om professuren.s Återseendet af ungdomen
var honom dock icke mera kärt, än att han uppsköt i halftannat
1 Kons. prot. d. 31 aug. 1059 ocli kons:ni till kanslern 1660 »ad finern
anni (kopia IJps. Bibi.) Laurbergius uppbär full lön för 1660, men intet
för 1661. Huruvida ban äfven uppburit lönen 1659, kan ej afgöras, då 1658
års hufvudbok saknas.
2 Ravius till kanslern 4 juni 1659 (orig. R. ark.). Talet om ungdomens
längtan var antingen själfbedrägeri eller medveten lögn, såsom hans
sammanstötning med studenterna 1663 tillräckligt visar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
