Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52
stipendiet. Och så förblef denna adjunktur obesatt i trettiosju år,
och när Olof Rudbeck d. y. 1687 utnämndes till platsen, behöll dock
Buscagrius lönen till sin död 1692. Slutligen bör påpekas, att den
mörka målning, som konsistoriet i sitt förenämnda bref af d. 22
oktober 1660 uppdrog af de ekonomiska utsikterna, icke kom att
motsvaras af verkligheten. Alla löntagare fingo detta år, likasom de
föregående (utom 1654), ut sin fulla lön, och räkenskaperna utgingo
med behållning.
Det var icke de e. ordinarie professorerna ensamt som
förorsakade konsistoriet besvärligbeter. Äfven trotsiga studenter kunde
bereda det obehag, såsom framgår af det trassel, som studenten Nils
llyltenius1 åstadkom med sin oration öfver den nyss aflidne
konungen. Före julen 1660 infann han sig hos filosofiska fakultetens
dekanus och bad att få hålla en dylik oration vid kanslerns väntade,
nyss omtalade besök. Konsistoriet härom underrättadt, fann mindre
lämpligt, att med åhörande af denna oration besvära kanslern, hvars
tid ändå kunde tänkas blifva tillräckligt upptagen, utan uppsköt
tidepunkten till d. 13 febr., årsdagen af konungens död, då
orationen ock, efter vederbörligt af dekanus d. 9 febr. utfärdadt föregående
program, afhölls. Hyltenius hade emellertid icke bekymrat sig om
att iakttaga de rättelser, som dekanus gjort på några ställen i hans
tal, där olämpliga utfall mot Sveriges grannar förekommo. Detta
måste väcka förargelse, och denna ökades, då Hyltenius, utan att
förut hafva begärt tillstånd, började trycka orationen. Konsistoriet
fordrade, att de anstötliga ställena skulle först rättas. Det
misstyckte ock, att en så ung student tillåtit sig att dedicera sitt arbete
till konungen, och att ban i dedikationen åberopat sig härför på en
af riksdrotset grefve Per Brahe uttalad önskan. Tryckningen blef
därför inhiberad. Men Hyltenius visste råd. Han reste till
Stockholm, uppsökte kanslern och gaf denne en mindre riktig
framställning af hvad som passerat, med den påföljd, att denne, efter sin
vana att icke hos vederbörande göra sig underrättad om verkliga
förhållandet, aflat d. 17 maj ett något peppradt bref, hvari ban
uttalade sin förvåning, att man först tillåtit talet och sedan ville
förvägra dess tryckning för några mindre passande uttrycks skull: dessa
skulle man anmärkt i tid. Han fann ynglingen vara af ett vackert
1 Hyltenius blef sedan professor i Lund, och adlades med namnet
Silfverskiöld och ansågs som en af systeruniversitetets dugligaste lärare.
— Källorna för följande framställning äro kons. prot. 1(361 15 januari, 5 och
10 april, 20, 29 och 31 maj, 11 och 26 juni, kanslerns bref till konsistoriet
17 maj, Hyltenii bref till Ravius 27 juni (Ups. Bibi. N. 1045) samt
konsistoriets relation till kanslern 1 juni (kons. arkiv, Lit. ad varios).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
