- Project Runeberg -  Upsala Universitets historia / Andra delen. 1655-1718. Förra afdelningen. Universitetets öden /
51

(1877-1931) [MARC] Author: Claes Annerstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

51

nom ingifvet af Olof Rudbeck, hvars inflytelse hos kanslern nu gick
i stigande. Och när Stigzelius ånyo framförde universitetets gamla
klagomål öfver e. ordinarie professorsbeställningarna samt begärde
befrielse för framtiden från dylika, hade De la Gardie den
naiviteten att svara med följande ord, som tydligen afsågo, att från hans
egna skuldror välta ansvaret på andras, kanske rent af på
universitetets egna. "Ni, Gode Herrar", utbrast han, "skulle ock bespara
att göra åtskilliga förordningar på akademien och anställa
rekommendationer för en och annan." Det är möjligt, att han syftade
på att enskilde vid universitetet anbefallde de sina till befordran, men,
det minskade ej hans ansvar, som ombesörjt dylika befordringar
och det utan att höra universitetets röst genom dess lagliga
myndighet, konsistoriet. Icke alldeles obehöflig var den allmänna
förmaning som ban mot slutet riktade till dem, att de skulle i
konsistoriet "en hvar säga sin mening pacifice och utan buller eller
munbruk, att ingen dominerar öfver den andre, utan per vota decideras,
när skiljaktigheter finnas, och då rationes prævalera och icke pro
iiuperio eller med snork och förtrytelse en den andra öfverdyfla."
Som balsam på Lenæi under föregående stridigheter sårade
egenkärlek tillade ban en erinran, att de icke skulle gå sin prokansler förbi.
Öfver de flydda årens historia i allmänhet faller ett visst ljus, när
Stigzelius efter dessa kanslerns ord kom med det uttalandet, att
det ock vore nödigt, "att rectores icke må något androm pro lubitu
obtrudera uti någon sak, utan placide framställa sina meningar
och öfverlägga med konsistoriet". På hvilken eller hvilka rektorer
detta Stigzelii yttrande syftade, kan jag ej afgöra, kanslern gaf
emellertid sitt godkännande åt hvad ban sagt. Och härmed
ändades denna visitation som varat i tre hela dagar och som till de
behandlade ämnenas antal var den grundligaste, som De la Gardie
anställde under sitt långa kansleriat.1 Bland de många lönefrågor
som voro före förtjänar den, som rörde Buscagrius, särskildt att
nämnas, då dess lösning är karakteristisk för De la Gardies tanklösa
sätt att behandla universitetets ekonomiska angelägenheter. Efter
återkomsten till Stockholm anvisade ban nämligen åt denne en
teologie adjunktslön och ett dubbelstipendium, och när så konsistoriet
upplyste, att ingen sådan adjunktur fanns ledig, men väl den
medicinska adjunkturen efter Olof Rudbeck, som förra året blifvit
ordinarie professor, anslog ban d. 21 mars 1C61 denna jämte det dubbla

1 Kostnaderna för hans vistelse hafva, åtminstone delvis, varit bestridda
af universitetet, ehuru man ej ville visa det för världen, ty d. 9 mars
beslöt konsistoriet, att de 10 lass vinterhö, som införts för hans behof och
de 100 höns som bönderna levererat, icke fingo skyldra i räkenskaperna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:09:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/acuuhi/2f/0063.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free