Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
o5
mångfrestande snille sällan fallit på en dödligs lott. Man inser ock
full väl, att om han fått koncentrera sin oerhördt rika begåfning
inom ett bestämdt vetenskapsområde, skulle hans namn gått till
eftervärlden som en af sin tids störste banbrytare, och likaså att
om han gifvit sig helt åt utvecklingen af sina ovanliga tekniska
anlag, skulle han spelat den glänsande rollen af en stor uppfinnare.
Många orsaker hafva samverkat till, att dessa rika löften icke fullt
infriades. Hos den verkligt geniala personligheten finnes ofta något
soui utesluter vanlig värdesättning, något måttlöst, som undandrager
sig all beräkning. Och man har i detta afseende särskildt mot de
svenska snillena måst rikta den förebråelsen, att de saknat den
målmedvetenhet, den koncentration och planmässighet, hvarförutan äfven de
rikaste naturer måste komma att spilla bort mycket af sin bästa
kraft. En dylik iakttagelse äger särskildt tillämpning på Olof
Rudbeck, hvars oroliga och lidelsefulla själ ofta gifver intrycket af, att
beherrskningens måtta hos densamma fattats. Det vill dock synas,
som om tidsförhållandena haft en betydande andel däri, att lians
krafter icke kommit till rätt användning. Sverige var denna tid
ett fattigt land, än fattigare dock på folk än på penningar, men
stormaktstiden ställde i alla riktningar oerhörda kraf på den
duglighet som fanns, och hvarhelst en framstående förmåga anträffades,
togs den genast i anspråk för allt möjligt. Var då personen så
lifliill, så villig, så öfvertygad om sin egen kraft, som Olof Rudbeck
var, kunde man vara viss om, att på hans axlar skulle samlas en
nästan öfvermänsklig börda, och att hans krafter måste splittras
i alltför många olika riktningar.
Men andras enhälliga förtroende föder ock lätt föreställningen
cm egen oumbärlighet och lör till diktatorslater. För en man med
Rudbecks verkliga genialitet, nästan hejdlösa fantasi och snart sagdt
medfödda starka sjelfkänsla hade en sträng föregående lifvets skola
varit af nöden för att tukta de eldiga anlagen, bringa dem i
jämvikt och utbilda den själfbeherskning, som först gör personligheten
verkligt stor. Men det var just denna skola som fattats honom.
Vid en ålder, då mången ännu satt på skolans bänk, hade hans snille
fört honom till lysande upptäckter i naturens värld. En drottning,
själf det oroligaste snille, hade med intresse fäst sitt öga på denna
nva uppstigande sol och dragit honom till sitt glänsande hof, hvars
oordentlighet och snilledyrkan icke var någon sund skola för ett
ungt snille.1 Och innan han ännu sutit tillräckligt länge på stu-
’ Om Rudbecks anatomiska demonstration för Kristina vid hennes
Upsalabesök K’,52 se Hel 1 s. 332. Öfver 30 år senare omtalar han, (Bref
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
