Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
02
var detta rätta sättet att bibehålla kollegernas sympati och
förtroende. Och detta kunde ej ökas af att se, huru allsmäktigt hans
inflytande var. Som exempel härpå kan anföras, att då konsistoriet
på förslaget efter den aflidne juris professorn D. Sidenius uppsatt
e. ordinarie professorn i ämnet, P. Gavelius och Olof Åkerman,
inkallades i stället en utlänning Daniel Lipstorpius, och sannolikt ej
minst på Rudbecks tillskyndan.1 Än starkare erfor man hans
inflytande, då ett kanslersbref af d. 20 Juni 1662 ingick, hvari
meddelades, att K. Maj:t förlängt Rudbecks rektorat för ytterligare ett
halfår. Samma kanslersbref undfägnade dem med den oförtjänta
varningen, att de ej hade "något dominium att pro lubitu disponera
med akademiens gods" och att de borde erinra sig, att de som
tjänte vid akademien hade nära dubbelt så mycket i lön, som andra
kronans tjänstemän.2 Och den som hade något obytt med
Rudbeck fick kännbart erfara, att sådant icke upptogs väl af hans
förnäme beskyddare. När den gamle juristen Sidenius en gång
förgått sig i konsistoriet mot Rudbeck, anbefallde kanslern (d. 22 Juni
1662), att anställa en rannsakning i målet, för att, som det hette,
"man äntligen må kunna finna en gång bot till denna iuveteratiuu
academiæ mörten och eradicera kunna de oändeliga trätor som
akademien både till existimation, som ock till alla andra dess
delar så märkligen skada". Sidenius fick göra afbÖn; när detta
skett, nedlade kanslern (d. 8 Sept.) saken för hans höga ålders skull.
Men åt sin dåliga tanke om det sätt, hvarpå juristerna vårdat sitt
kall, gaf De la Gardie, här säkerligen påverkad af Rudbecks
uppfattning,3 uttryck några månader senare genom att låta konsistoriet
höra (d. 21 Nov.), att "fakultas juridica hafver nästan agoniserat."
Dylika tilldragelser voro icke ägnade att stödja Rudbecks ställning
eller befordra endräkten, och vi skola snart se, huru ett svalg bör-
1 Vid första förslagsuppsättn ingen d. 23 April 1002 uppsattes eloquentiæ
professorn Sundet i första rummet, Gavelius i andra; Rudbeck
förklarade då, att ban icke kunde rösta på Gavelius för dennes lefvernes skull,
och nedlade sin röst. Men ett nytt förslag (ehuru icke omnämndt i
protokollen) bar uppsatts, sedan Sundel af sagt sig, ty i odaterad skrifvelse till
kanslern (Kons. arkiv) anför konsistoriet Gavelius och Åkerman såsom
uppförda å förslag. Däremot har Rudbeck föreslagit hos kanslern att taga eti
utländsk man, eftersom juridiska fakulteten för alla de pengar den i 20 år
åtnjutit icke mäktat utbilda en lämplig kandidat till platsen (odat. original
i R. ark., »present. 1 Maj 1662»).
2 Denna kostliga förmaning, att universitetet ej ägde pro lubitu
disponera öfver sina inkomster och att det skulle vara redo att svara för
kammarkollegiet, hade konsistoriet fått i sig redan genom bref af d. 7
Maj 1662.
3 Se Rudbecks bref (April 1662) anfördt ofvan not 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
