Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80
ynkeligen till och att svage admitterades, i det de hade
rekommen-dationsbref från biskoparne, som behöfde dem till präster.1
Legali-seringen af landskapsinstitutionen, som skedde vid denna tid, kunde
icke förr än längre fram spela någon roll vid kontrollen af de unga
studenternas flit.
En åtgärd, som i hög grad upprörde sinnena under dessa år
och synnerligen bidrog att framkalla och underhålla brytningen
mellan Rudbeck och hans kolleger, var återupprättandet af det 1637
indragna kommunitetet.2 Då Rudbecks ifver för saken ej minst
framsprang ur hans öfvertygelse, att understödets utgående i form
af kontanta stipendier förde till svåra missbruk och till följe af sin
natur måste föra till sådana, förutskickar jag några ord om dessa.
Enligt 1655 års stat var årsanslaget till stipendier 6000 daler smt.,
hvilket fördelades å 150 stipendiater med 40 daler till hvar.
Stipendierna voro afsedda för behöfvande och af understöd förtjänta
studenter, som genom gåfvor och flit gåfvo godt hopp om sig.
Emellertid klagades ej sällan och ej utan skäl öfver, att
universitetet icke ägde fria händer vid deras bortgifvande, utan måste taga
hänsyn till högtståendes rekommendationer; universitetets svaghet
gent emot öfvermäktiga sociala förhållanden framträdde här såsom
på många andra områden. Härigenom kommo stipendierna att
stundom tillfalla rent af ovärdiga och ofta mindre behöfvande
ynglingar, särskildt hette det, att adeln visste sålunda tillgodose
informatorerna för sina i Upsala studerande barn. Redan drottning
Kristina hade gifvit ett mindre lyckligt exempel på dylika
rekommendationer, som hennes stormän troget följde. Äfven De la Gardie
själf såsom kansler gjorde sig härtill skyldig, och konsistoriet vågade
1662, då han ville hafva en son till den aflidne landshöfdingen i
Nyköping, Johan Sparre, försedd med stipendium, erinra honom, att
så väl stipendierna som fiscus studiosorum voro stiftade till de
fattigas hjälp. Det var för öfrigt då liksom sedan den allmänna åsikten,
att de kungliga stipendierna icke voro afsedda för barn af adlig
börd. Ett annat oskick, som Rudbeck starkt öfverklagade, var, att
de erhöllos under oriktigt föregifvande af vissa tillärnade
hufvud-studier, utan att dock innehafvaren sedan fullföljde dessa. Det
hände, påstod han, att studenter inskrefvo sig som stipendiater i
juridik, medicin, matematik, antikviteter m. m., men icke studerade
dessa vetenskaper, utan blott för syns skull besökte föreläsningar i
1 Kons. prot. d. 17 Januari 1661. Otvifvelaktigt låg i detta af den
filosofiska fakultetens dekanus afgifna svar en afsiktlig slilng åt det illa sedda
beroendet af kyrkan.
’ Om dettas historia se Del 1 s. 85, 108, 190 och 275.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
