Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
79
Som vi ofvan sett, voro både regering oeli kansler villiga att
medverka till en reform i detta afseende. Men här stod den
teologiska fakultetens uppfattning ej att förlika med de andras. Dessa
hade hälsat reformtanken med glädje och yrkade, att hvarje lektor
skulle fortsätta i den uppgift, för hvilken ban utbildat sig, och
alla löner göras lika, hvarigenom frestelsen att öfvergå till teologiskt
lektorat skulle undanrödjas. Medicinska fakulteten begärde dessutom
särskildt, att lektorerna i fysik skulle förete examensiotyg från deras
fakultet. Men teologiska fakulteten, som visserligen icke hade något
emot att göra en ända på lektoratsväxlingen, ville däremot icke
uppgifva sina anspråk på högre rang och bättre löner för teologie
lektorerna framför de öfriga. Och den ville icke höra talas om, att
intygen från universitetet skulle, som de andra yrkade, vara
tillräckliga för kompetens till lärareplats, utan höll på biskoparnes rätt
att pröfva de sökandes skicklighet. Likaså fordrade den, att
utnämningsrätten skulle som hittills tillhöra dessa, under det att de andra
fakulteterna ganska Äntligt uttalade sig för, att den skulle läggas i
regeringens hand. Om biskopens ställniug till frågan uttryckte sig
Rudbeck ganska kvickt med orden: "ingen fågel träckar gärna i sitt
eget bo, alltså där en biskop själf approberar och själf konfirmerar,
kastar han intet gärna ut." Med så divergerande åsikter mellan
fakulteterna var det naturligt, att konsistoriets betänkande
utmynnade i ett föga sägande kompromissförslag, att mutatio skulle
upphäfvas och lönerna göras tillräckliga, åtminstone så goda som ett
täuiligt prästegäll, samt att det vore önskligt, att den som lagt sig
på ett visst studium blefve därinom befordrad, hvarvid den, som
företedde universitetsintyg på sina studier, borde hafva företräde.
Universitetets förmåga att genom examina kontrollera sina
lärjungars studier torde emellertid vid denna tid hafva varit ganska
begränsad. Teologerna hade det bäst, i det alla blifvande magistrar
voro skyldiga att låta sig examineras af den teologiska fakulteten,
och enligt gammal häfd alla, som ville här ordineras till
prästämbetet eller öfverhufvud söka sig en plats inom kyrkan, likaså
undergingo examen inför henne. Men i öfrigt funnos inga andra examina
än de för vinnande af akademiska grader. De gamla årsexamina
med alla åhörare af föreläsningarna hade somnat af, endast ined dem,
som innehade stipendium eller sökte sådant, anställdes årliga examina
rörande deras framsteg, men deras antal var ju en ringa bråkdel
af hela studentantalet. Och den kontroll, som den filosofiska graden
borde utöfvat, tyckes vid denna tid icke alltid varit tillfredsställande.
Kanslern behöfde ju förmana den filosofiska fakulteten att hålla på
gradens värdighet och fick då det svaret, att därmed gick ibland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
