Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
S4
att kommunitisten var långt dyrbarare än en stipendiat och att lian
ändock icke kunde underhållas, utan att stipendierna minskades.1
Jag återkommer till ämnet längre fram.
En af de märkligaste sidorna i tidens studentväsen är
uppkomsten af de studerande nationerna. Just vid den tid jag nu
skildrar tager denna företeelse fastare former och erkännes som en
integrerande del af universitetets organisation. Det var förgäfves,
att konstitutionerna af 1655 strängt förbjudit conventicula nationalia.
Landskapsförfattningens rötter lågo djupare, än att de sålunda kunde
utan vidare uppryckas. Samhörighetskänslan mellan studenter från
samma landsdel, det verkliga behofvet af ömsesidig hjälp samt icke
minst ungdomens naturliga lust för ett gladt kamratlif gjorde alla
myndigheternas förbud vanmäktiga. Man lärde snart inse
nödvändigheten af att konsistoriet utöfvade någon uppsikt öfver de
nationskassor, som sedan äldre tider funnos och hvilkas tillvaro äfven af
konstitutionerna erkändes; fara förelåg för att icke annars
landskapens seniorer skulle godtyckligen kunna använda dem för belt
andra ändamål än dem hvartill de voro afsedda, hvaröfver klagomål
höjdes från de yngres sida. Redan den 16 Januari 1656 hade
konsistoriet beslutat affordra seniorerna räkenskap för deras
kassaförvaltning, och några månader senare inkallades dessa vid tvänne
tillfällen (23 April och 21 Maj) att göra räkenskap. Vid senare
tillfället kom ’det till ett för konsistoriet generande uppträde, som
blottar, huru svag dess auktoritet vid denna tid var inom
student-världen. Östgötarnes representant, den tjugusjuårige Folcherus Ulir,
som åtta år senare som eloquentiæ professor själf trädde in i de
akademiska fädernas krets, vågade nämligen säga konsistoriet midt
i ansiktet, att endast nationen som samlat fiscus ägde ställa honom
till räkenskap, och mot en anmärkning, att konsistoriet ägde göra
stadgar för ungdomen, invände ban bitande, att det kunde i
förevarande fall icke gärna ske, då ju hela nationsväsendet var af
konstitutionerna förbjudet: en vanvördnad för hvilken lian blef genast
införpassad i carcer.
I konsistoriets steg låg emellertid ett första erkännande af
nationsinrättningen; sannolikt insåg man alltmer, att därunder låg
en naturlig rörelse, som svårligen kunde kväfvas, men väl till
ungdomens sanna fördel ledas i en hälsosam riktning. Den förste,
som, såvidt jag vet, uttalat denna riktiga tanke var Olof Rudbeck,
som, i sitt förut omtalade program för sin rektorsverksamhet före-
1 Det var ju beräknadt, att kommunitisten skulle kosta 50 daler och
stipendiaten uppbära samma belopp, men 1(56S kostade hvarje kommunitist
87 daler, under det stipendiaten blott fick ut 20 daler.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
