Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
113
icke fingo vidkännas några afdrag i sina löner, är det icke att undra
på, det ännu på lång tid ingen röst böjdes i konsistoriet för att
fordra klarhet i det ekonomiska läget. Först i November 1668, då
det blef uppenbart, att äfven de ordinarie löntagarna knappast kunde
undgå att blifva lidande, begärde man nedsättning af en kommission,
och denna inrapporterade i December, att en brist på öfver 4250
daler förelåge. Konsistoriet tyckte, att denna borde uteslutande
drabba alla personer och institutioner öfver stat, men detta lät sig
ej utan alltför stor orättvisa genomföra, och därför fingo äfven de
ordinarie professorerna för första gången vidkännas ett afdrag å
sina löner, och stipendiaterna sutto ännu värre emellan.1 Tack vare
denna åtgärd och fortsatt strypning å extrastaten kunde man dock
få affärerna att gå ihop.
Det var ej synnerligen behagligt för Rudbeck att under dylika
förhållanden mottaga rektoratet för andra gången i December 1668.
Han måste genast finna sig i, att hans älsklingsskapelse,
kommuni-tetet, också fick sitta emellan, i det beslut fattades att indraga det
för 20 veckor under följande år.2 Detta hans rektorat företer en
slående kontrast med hans första för sju år tillbaka. Nu går det
belt beskedligt till mot förr, och han gör icke längre anspråk på
någon öfverhöghet. Men i det tysta har ban fått bittert erfara all
den ovilja som samlat sig. Detta framlyser tydligt af det något
utmanande och bittra program, som ban slungade sina medbröder
i ansiktet, då han d. 13 Juni 1669 tillkännagaf nedläggandet af sitt
rektorat. Dess hufvudtema var, att den dygdige i sitt ämbetes
fullgörande endast har att se på sin plikt, han får ej hafva öga för
dem, som, vore det ock midt för hans ansikte, arbeta och hindra
honom i hans ärliga sträfvanden, och ban får låtsas icke höra det
förtal som är i svang om honom. Själf har ban måst erfara, huru
man med oblid dom och förtal angripit hans offentliga och enskilda
verksamhet. Detta skulle kunnat nedslå modet och lusten hos honom,
men det har blott blifvit en sporre att göra allt hvad ban haft för
händer bättre, och af det oförtjänta förtalet har ban flätat sig en
ärekrans. Det vore ock större vinning att älska sina ovänner än
sina vänner, ty däraf lärde man tålamod och eggades blott att
alltmer fara efter dygdens belöning. Och därför har ban mer sträfvat
att tjäna sina ovänner än sina vänner och tackar nu ej blott dem,
som under hans rektorat stått honom bi, utan äfven dem som uttydt
1 Löneafdragen växla; i medeltal var afdraget 110 daler smt (å 7001
för hvarje professor. A stipendiatkontot utbetaltes blott 1200 i stället för
de 3000, som staten bestämde.
2 Dess kostnad sjönk från 5212 daler år 1<>68 till 3214 under 11509.
Ups. Univ. Hiat. II, 1. 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
