Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114
allt till det värsta. Detta oförtjänta strafftal, hvari han tecknade
sig själf soiu den förföljda oskulden och kastade så stark skugga
öfver sina motståndare, förde väl knappast då någon bakom ljuset,
utom möjligen hans beskyddare kanslern, för hvilken det nog var
egentligen ämnadt.
Ty denne var nu kommen till staden och uppträdde följande
dag d. 14 Juni i konsistoriet. Det ser nästan ut, som hade han
velat afleda uppmärksamheten från dagens brännande fråga genom
att nu framlägga sitt stora gåfvobref af d. 18 Januari1 på Ulfilas
kostbara götiska öfversättning af evangelierna och på 64 andra
dyrbara handskrifter, hvilka, som ban vackert uttryckte sig, ban ansåg
bäst att ej låta stanna i sin familjs ägo, då man ej kuude veta, för
hvilka öden de i så fall blefve i framtiden utsatta. Några hårda ord
om Rudbeck hördes icke heller af vid sammanträdet, konsistoriet
anmärkte blott, att det vore att befara, det brist skulle uppstå i
staten, hvarpå kanslern bad clet skriftligen meddela honom nödiga
upplysningar. Skulle medlen visa sig otillräckliga, ärnade ban
anropa K. Maj:t om hjälp.
Det befanns emellertid, att ställningen var vida värre, än han
kanske anat, ty när Rudbeck, som ban anmanat a£t afgifva en
redogörelse, några veckor senare framkom med denna,2 var det en rätt
tröstlös tafla som han lade för sin beskyddares ögon, och dock hade
Rudbeck gjort sitt bästa för att gifva saken ett ej alltför dåligt
utseende. Men trots föreslagna betydande indragningar å kommunitet,
exercitie- och stallstat, hade ban icke lyckats få ned utgifterna lägre
än 28,190 dal. smt, inkomsterna åter fick han blott upp till 24,000,
och detta endast genom att taga med utestående fordringar å 4,189
daler, ehuru väl knappast något tvifvel bort kunna råda om, att
dessa icke stodo att indrifva. Någon utväg att återbetala till de
ordinarie professorerna deras från föregående år balanserade
lönefordringar, än mera dylika å extrastaten kunde ban naturligtvis under
sådana förhållanden icke angifva. Troligen har kanslern icke velat
meddela universitetet denna sorgliga tafla (det förekommer ej heller
något om densamma i protokollen), och som ordinarie professorerna
tämligen ordentligt fingo ut sina löner för året, tog man i deras
krets ännu ej saken så häftigt. Men när kanslern infordrat ett nytt
förslag af Rudbeck, hvari denne nedarbetat bristen ytterligare, och
1 Gåfvobrefvet iir tryckt hos O. Celsius, Bihliothecæ Upsal. historia,
1745 s. 7(>—115. Om Ullilas meddelar De la Gardie vid sammanträdet, att
Pufendorf på en resa i Holland 1662 fått veta, att Vossius ägde
handskriften, hvarpå kanslern inköpte den för 400 riksdaler.
2 Rudbeck t. kanslern 6 Juli 1669 (orig. Ii. ark.).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
