Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
117
man trade iakttagit tystnad,1 yttrade i nästa konsistorium (d, 12 Mars),
att lorsåvidt apologien angripit lionom, så visste han sig hafva
samma privilegium som den simplaste bonde i Sverige, nämligen
att den som anklagade honom skulle det bevisa, han skulle försvara
sig. Han uttalade därmed skriftens svaga sida, att den rörde sig
med allmänna anklagelser, utan att uppvisa några bestämda fall, i
hvilka Verelius och Rudbeck handlat olagligt, särskildt att de
verkligen hindrat inspectores att fullgöra sitt värf.
Härefter inträdde åter lugn för en tid, men det var lugnet före
en ny storm. Den 11 Maj anmälde nämligen rektor i konsistoriet,
att räntmästaren låtit förljuda, att 4000, kanske öfver 5000 daler smt.
af 1670 års spannmålsräntor användts för att betala rester från
föregående år, ehuru de egentligen ej borde komina till användning förr
än vid bestridande af 1671 års utgifter; följden häraf kunde blifva,
att om några år professorerna icke finge ut något alls på sin lön.
Man fick nu brådtom att nedsätta en stor kommitté af sju
professorer, däribland Rudbeck, för granskande af staten. Men när så
Arrhenius uttalade sitt missnöje öfver, att ban och Schefferus härvid
blifvit, i likhet med hvad förut mer än en gång skett, förbigångne»
bröt ovädret löst. Rektor, teologen Karl Lithman, hann knappast i
en förtviflad ton få öfver läpparne ett: "I skolen få vara med i
Jesu namn, ingen skall Eder det förmena", förrän Rudbeck utom
sig af förbittring for upp och med högljudd stämma tillkastade
Arrhenius den frågan, när denne blifvit förbigången. En stark rörelse
uppstod nu, och den ene ropade öfver den andre, tills Rudbecks
stentorsstämma slutligen öfverdöfvade hvarje armans. Han upprepade
sin fråga fyra till fem gånger, ocb när han icke fick något svar,
utbrast han med skälfvande stämma: "Jag hörer en och annan gång
sådant oforskylt förekastas, att I ären förbigångne, och när jag
frågar hvaruti, viljen I intet svara mig. Jag skall kväda en annan
visa för Eder. . . Jag hafver så väl velat akademien, tror jag, som
någon annan. Jag hafver varit två gånger till reduktionen på
akademiens vägnar och icke tagit en fyrk därför. I voro en gång till
Ekholmen och togo därför tio daler. Är jag satt af K. Maj:t till
en Curator academiæ, så hafver jag makt att förmana rectorem och
consistorium uti det jag finner behöfvas och må bevärdigas med svar
uti det jag frågar." Arrhenius tog nu till orda och bedyrade vid
sin själ, att han i förstone för ropandet och sorlet icke hört Rud-
1 Detta enligt dagens protokoll, ilen enligt protokollet för 4 Febr.
liiTl skall Verelius, »då Rudbecks förslag upplästes i våras» (ocb detta kan
ej gärna syfta annat än på sessionen II Mars 1G70) hafva sagt, att detta ar
förslag på papperet, men som aldrig kan utgå».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
