Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122
stora olycka var, att lian ej tidigt tuktats i lifvets hårda skola,
med-gångens sol hade allt från början fallit öfver hans väg. Han trodde
sig själf om allt och berättigad till allt. I känslan af egen
öfverlägsenhet kunde han aldrig finna sig i, att hans vilja skulle kunna
af andra bindas. Hans enrådiga själfhiirskarlynne erkände inga
skrankor, där känslan af egen kraft syntes utstaka honoui vägen,
hans stora svaghet var att aldrig förstå styrkan af lagbundna
former. Härtill kom denna måttlöshet, geniets icke ovanliga svaga
sida, till en del beroende på hans oerhörda fantasi och hans fasta
tro på egen förmågas själftillräcklighet för allt; den hindrade honom
att rätt beräkna medlen, och så kom sig, att ban till stor del stjälpte,
där ban just afsett och hoppats att hjälpa.
Man har hittills ej fullt rättvist bedömt hans motståndare. I
jämförelse med hans gigantiska personlighet och högtflygande sinne
hafva de tagit sig ut som underlägsna hvardagliga personligheter,
hvilka ej kunde haft annat än orätt i striden, så mycket mera som
Rudbeck själf i sina bestickande bref så utmålar dem. Och
otvifvelaktigt är, att de icke kunde på något sätt mäta sig med honom
hvarken i gåfvor eller märkliga uträttade ting, och säkert är
äfven, att de hade sin stora skuld i konflikten. De fattade ej
denna öfversvallande lifskraft, denna verksamhet, som aldrig nöjd,
ständigt satte sig nya mål, oftast innan det närmaste var uppnådt,
och de kände sig af densamma nästan obehagligt berörda.
Därigenom inträdde söndring i stället för samverkan. Ej heller hafva
de nog kraftigt sökt att sätta sig till motvärn för skyddande af de
lagliga formerna och bevakande af det allmännas rätt. I mer än
ett afseende torde åtskilliga hafva felat genom svaghet, likgiltighet
och egoism. Men å andra sidan får man icke förgäta, huru
tungrodda universitetets former voro, då det gällde kraftig handling,
huru svagt det ännu i allmänhet var och huru rent vanmäktigt det
blef i samma ögonblick, som den, hvilken just skulle vara dess
skydd, nämligen kanslern, icke blott undandrog sig att stödja
försöken att upprätthålla laglig ordning, utan rent af lånade sin hand
till angrepp mot densamma. Och till sist — Rudbecks motståndare
hade dock rätten på sin sida. Här sammanföllo visserligen deras
egna intressen med universitetets, men man äger ej därför att, som
Rudbeck, obevisadt påstå, att dessa intressen ensamt eller i främsta
rummet bestämt deras handlingssätt. Hvem skiljer här, hvad känslan
af plikt och hvad det egna intresset dikterade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
