Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
121
oiu universitetet ansåg viil De la Gardie ögonblicket vara inne att
träda in för sin skyddsling, till hvilken lian stod i sådan
tacksamhetsskuld och som nu fått i så mycket bära ansvaret för sin
kanslers missgrepp. Han förklarade, att det skulle vara synd att visa
otacksamhet mot, den man, som dock gjort sig så mycken möda för
universitetet; om han felat i något, vore dock hans förtjänster så
stora, att ban borde ursäktas, och i ingen händelse borde hans
afsikter misstydas. Han sade sig kunna försäkra, att Rudbeck genom
sin verksamhet för universitetet ådragit sig till och med bat hos
åtskilliga, och ban bedyrade, att denne aldrig hos honom sökt skada
någon kollega, men väl lagt sig ut för många. Själf kunde ban icke
bevilja honom afsked från kuratorsämbetet, det kunde endast K.
M:t göra.
Den som icke lät af dessa vackra ord beveka sig var den
på Rudbeck så djupt förbittrade Arrhenius. Han tog till ordet och
beklagade sig öfver dennes öfvermodiga ord, att ban skulle viil lära
sina motståndare att kväda en annan visa. Kanslern genmälde klokt,
att han måste högeligen ogilla Rudbecks hetsiga beteende, men
ingen kunde viil tro, att ban som kansler icke skulle vara lika villig
att höra alla parter, eller att Rudbeck skulle springa till honom
med skvaller och ban lyssna till sådant. Knappast har någon,
allraminst Arrhenius, satt tro till denna kanslerns föga sannfärdiga
försäkran, som handlingarna så grundligt vederlägga, men Arrhenius
gick i alla fall kanslerns önskan till mötes att återtaga den i all
sin bitterhet något löjliga skrift, som ban uppsatt efter Rudbecks
stormiga framfart i sessionen d. 11 Maj.1
Ehuru århundraden förgått, sedan detta drama utspelades, kan
man icke utan verkligt vemod se tillbaka på denna upprörda
tioårsperiod af universitetets historia, som så nästan helt och hållet fylles
af Rudbecks mäktiga personlighet. Det är tragiskt att se, huru
deri inledes af ett glänsande reformarbete, där ban står som den
lifgifvande nyskaparen, hälsad med beundran och uppburen af
kansler och medbröder, huru sedan all denna storhet fördunklas och
denna maktställning undergräfves, för att sluta med det våldsamma
fall som jag nyss har tecknat. För den som uppmärksamt följt min
framställning, så kort jag än nödgats göra den, torde det icke längre
vara oklart, hvarför det gick som det gick, och att det nästan måste
så gå. Hvad hjälpte väl en glödande kärlek till universitetet, ett
rastlöst begär att verka till dess bästa, de rikaste gåfvor och en
kolossal energi, där själfbehärskning och ödmjukhet felade. Hans
1 Skriften, daterad d. 16 Maj 1670 finnes nämligen in originali bland
Örnhjälins papper i K. Biblioteket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
