Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128
själf lofvat ocli Kristinas bref af d. 31 Dec. 1652 föreskref,
inkomsterna först användes till ordinarie statens afbetalning, men häraf
följde ock, att särskilda inkomster icke borde få afsöndras för
extra statens räkning. De hoppades ock, att då de nu tvingats
återbetala den förhöjning i lönen, som 1666 skedde ett år för tidigt,
denna måtte framdeles ersättas, när tillgångarna så medgåfvo.
Det nya till kemiskt laboratorium inköpta huset kunde försäljas,
och för framtiden borde inga e. ordinarie tjänster få inrättas eller
nya byggnader uppföras utan samtycke af konsistorium och
prokans-ler. Ironiskt framställdes i förbigående den begäran, att Rudbeck
skulle uppenbara det osvikliga medel att böta bristen, hvarmed han
flera gånger sagt sig sitta inne. Hvad kommunitetet anginge, stode
hvar och en fast vid det votum ban i kanslerns närvaro afgifvit,
och dennes hotfulla uttryck i brefvet af 12 Augusti besvarades
värdigt med, att de som andre ärlige män voro beredde att
öfvertaga ansvaret för sin förvaltning. Allvarligen undanbådo de sig
att se staten hänskjuten under kammarkollegiet, detta hade blott
att revidera räkenskaperna, icke att formera staten, hvilket alltid
skett af kanslern efter konsistoriets hörande, hvarpå K. Maj:t gifvit
sin bekräftelse. — Minoriteten, bestående af Rudbeck och hans
vänner, räntmästaren Verelius, läkaren Hoffvenius och juristen
Åkerman, förklarade sig nöjd med kanslersförslaget och att man
borde gifva sig litet till tåls; den röstade ock för kommunitetets,
bibehållande, hvarutinnan dock Hoffvenius uttalade en afvikande
åsikt.
Fjorton dagar senare (4 Jan. 1671) var konsistoriets majoritet
färdig med det nya betänkande i kommunitetsfrågan, som kanslern
d. 21 Oktober infordrat. Däri fastslogs först den grundsatsen, att
kommunitetet vill ej kunde vara afsedt till blott fattigdomsunderstöd,
utan att man måste förutsätta, att endast förtjänte studerande skulle
däraf komma i åtnjutande, och att likaledes egenskapen af att vara
"blåfattig" icke kunde ensamt, vara utslagsbestämniande vid
bort-gifvande af ett penningstipendium. Missbruken vid kommunitetet
framhöllos med styrka. Af 60 platser voro 20 reserverade för
lägre offlcianter och Rudbecks musikanter, de platser som återstodo,
voro t.ill hälften besatta med s. k. interimister, som köpt sina platser,
ofta till halfva priset, hvilket bättre än något visade, att studenten
ansåg en dylik plats blott som en nödfallsutväg, som han var
färdig att öfvergifva, så fört annan utsikt öppnade sig. Och
förklaringen härtill hade man att söka, dels däri att spisningen var
dålig, dels att inrättningen var illa sedd. Härtill kom, att dess
omkostnad stigit vida öfver det som upphofsmännen beräknat och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
