- Project Runeberg -  Upsala Universitets historia / Andra delen. 1655-1718. Förra afdelningen. Universitetets öden /
129

(1877-1931) [MARC] Author: Claes Annerstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

129

för ändamålet var anslaget, i det att till dess anslag af 3000
daler måst ytterligare läggas 600 daler, hvilka dock aldrig räckt
till; detta liade penningstipendierna fått betala.1 Man hade
förevitat professorerna missbruk med penningstipendierna; för egen
del ville de fritaga sig från att däri haft någon del, och hade
dylikt skett genom förnämares rekommendationer, borde öfverheten
varit mån om att skydda dem för dylikt intrång. I det sista låg
naturligen en släng äfven åt kanslern, som både själf gifvit
anbefall-ningar och understödt andras. Med djup och berättigad harm afvisades
den insinuation, som Rudbeck ofta gjort, att de "voterade för sin
egen pung", när de röstade för kommunitetets afskaffande. Deras
enda mål var universitetets bästa och studenternas sanna fördel.
Ej heller borde man lägga dem till last, att de försvarade sina
rättmätiga löneanspråk, och det skulle vara fäderneslandet till skada,
om de nödgades annorstädes söka sig ett nödtorftigt uppehälle och
om dugligt folk afskräcktes att söka sig till universitetet.

Rudbecks genmäle2 är skrifvet med hans bestickande värme
och öfverlägsna talang, men dess bevisning befinnes vid närmare
granskning vara långt ifrån ovederläggliga på samma gån g ban
skickligt halkar öfver de svaga punkterna, där ban ej rent nf
lämnar dem oberörda. Anklagelserna för dålig spisning afvisade
han nästan alldeles, den högre kostnaden skyllde ban dels på
felaktiga kalkyler från början dels på de sedan uppdrifna priserna,
och i det senare kan nian nog gifva honom rätt. men faktum
kvarstod, att en kommunitist ställde sig vida dyrbarare, än en
stipendiat. Sitt mest dräpande argument ansåg ban sig hafva däri,
att, enligt hans uppgift, penningstipendierna bortgåfvos åt sådana,
som ej däraf voro i behof, och som bevis anförde ban, att
stipendier innehades af 13 informatorer för adliga barn, 9 för andra
förmögna mäns barn, 19 af pastorssöner etc , under det att bland
kommunitisterna icke funnos några adelsinformatorer och blott 4
för mindre bemedlades barn, däremot 21 faderlösa, 7 bondsöner,
8 fattiga borgarsöner etc. Men rörande stipendiaterna blir han ju
skyld ig beviset, att de icke förtjänat hjälpen och älven vàl behöft
den. Och lians påstående, att man af kommunitisterna fick idel

1 Uppgiften ilr alldeles riktig, ty hufvudböckerna visa, att i stället
fölen lika fördelning af anslaget med 3000 å hvardera hade utbetalningarne
för kommunitetet och stipendier varit 16(54: 3,939 och 2,880; 1666 3,578
och 2,400; 1667: 4,275 och 2,400; 1668: 5,212 och 1,200; 1669: 3,214 och 1,200;
1670: 2,833 och 2,238. Uppgift för 1665 kan ej lämnas, då 1664 års bok felas.

2 Tryckt i Bref af O. Ii. s 78.

Cp«. Univ. Sist. II, 1. 9

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:09:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/acuuhi/2f/0141.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free