Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
131
ningar hos herrar professorer. Rudbeck har tydligen intalat honom,
att utsikterna voro belt ljusa, och med sitt sanguiniska lynne var
kanslern genast färdig att sätta tro till dylika behagliga nyheter.
Ty i skrifvelsen hette det, att han med glädje funnit, att verket
befann sig belt annorlunda, än man med förutfattad mening utmålat
det för honom, i det ju tillräckliga medel skulle förefinnas både att
betala bristen för 1670 och täcka hela utgiften för 1671, och därför
"hade det varit att önska, att konsistorium hade sig viil velat först
informera, förr än det med ett ogrundadt omdöme allarmerat alla
okunniga i verket, till prejudice af dess existimation. .. och ej ringa
akademiens deshonueur". Då nu deras otidiga fruktan visat sig
sakna grund, vore det af nöden, att det förslag till verkets
upphjälpande, för hvilket några få bure skulden, begrofves i evig glömska.
— Denna lika oförtjänta som sårande uppsträckning kunde icke
väcka blida känslor hos konsistoriet. Vid skrifvelsens föredragning
därstädes, d. 4 Febr., hördes yttranden, att man ju aldrig, om man
än så gärna velat, kunnat få reda på den ekonomiska ställningen,
då Rudbeck och Verelius slagit under sig allt hvad därtill hörde,
och med rätta erinrade man, att just Verelius sagt om det af
Rudbeck på våren 1670 framlagda förslaget, att det var ett förslag på
papperet, som aldrig kunde utgå. Med än mera skäl skulle
konsistoriet kunnat erinra, huru handfallen kanslern själf stått vid sitt
besök i Juni inför det svåra deficit, som då för honom uppvisades,
och som han ej kunnat förneka. Nu nöjde det sig med att påpeka,
att beräkningarna grundat sig på Verelii uppgifter och att han,
ännu så sent som vid julhelgen, sagt, att om kungen än befriade
dem från hela extra staten, skulle inkomsterna ändå icke räcka till
de ordinarie utgifterna.
Det lyckades emellertid Verelius att få affärerna att gå
någorlunda ihop för 1670 och fullt utbetala professorslönerna,1 ehuru
det endast blef möjligt genom den farliga utvägen att anticipera
1316 daler smt. på nästa års inkomster. Men 1671 försämrades
ställningen, professorerna fingo vidkännas ett afdrag af ungefär 100
daler hvar, och ändock hade Verelius icke blott icke kunnat täcka
föregående års anticipation, utan måst göra en ny sådan å 1605 daler.
Och 1672 måste han, för att hjälpa sig fram, tillgripa det heroiska
medlet, att så godt som strypa extra och exercitiestaterna. De la
Gardies stora ord i Januari 1671 om lättheten att genomföra hans
stat af 28 juli 1670 vederlades nu af verkligheten. Han hade, som
1 Den återbetalning sora professorerna nu måste göra af
löneförbättringen för 1666 drabbade nämligen ej deras lön för 1670, utan afkvitterades
å deras fordringar för innestående löner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
