Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130
kapabla karlar, hvilket man ej behöfver betvifla, utesluter ju icke,
att äfven de andra blefvo det.
Konsistoriets åsikter och de befogade anmärkningar som det
uttalat mot förslaget till stat uppretade på det högsta kanslern, som
intalat sig, att hans beräkningar voro riktiga och deras farhågor
ogrundade. Han lät det i starka ordalag höra sin onåd genom
rec-tor illustris Axel Oxenstjerna, som gjort ett besök på Venngarn.
Denne meddelade i konsistoriet d. 11 Jan. 1671 den hälsning från
kanslern, att det aldrig kunde komma i fråga, att alla universitetets
inkomster användes att i första rummet betala den ordinarie staten;
detta kunde väl gälla om räntorna af Gustaf Adolfs donation, men
ingalunda om senare tillkomna kungliga donationer, ty dessa stodo
till K. Maj:ts fria disposition. Kammarkollegiets inblandning ägde
universitetet så mycket mindre undandraga sig, som det endast ägde
usufructus af donationen, men icke domininm eller possessio. Han
hade ock hotat med, att kommunitetets upphäfvande skulle föra till,
att akademikvarnen reducerades till kronan. Härjämte visste en
professor, som varit närvarande å Venngarn, berätta att kanslern
under samtalet fällt de kränkande orden: "Gode herrar, I ären så
måne om Eder lön; än om jag tager någre, som se till hvad I göra
vid akademien, hur skulle I då stå Eder."1 Tyngst gick dock
universitetet till sinnes förnekandet af dess klara äganderätt till sin
jord, ty det öppnade en hotfull utsikt öfver framtiden. Med rätta
klagades det i en följande session, att, om så vore, kunde Karl X:s
stat icke upprätthållas, och det skulle blifva omöjligt att lifnära sig;
ej ens till en professors begrafning skulle man hafva medel och
änkorna blefve sittande i elände.
Kanslerns sårade egenkärlek framträdde än tydligare i det
skriftliga svar som ban afsände d. 26 Januari. Liksom för .att förbereda
dem på hvad de hade att vänta, aflät ban två dagar tidigare ett
kort bref, hvari ban sade sig bekänna, att ban icke utan synnerlig
förundran och beklagande sett deras "præsupposita och
raisonne-menter", ban skulle rent af hellre sett, att de kunnat undertryckas,
än att han behöft svara på något dylikt. Och i brefvet af d. 26
sparade ban hvarken på förebråelser, hårda ord eller beskyllningar.
Det var som om ban själf aldrig begått något misstag, och alla de
sorgliga erfarenheterna från förra året endast varit onödiga inbill-
1 Kons. prot. 4 Febr. 1671. Detta utfall grundade sig belt säkert på,
Rudbecks insinuationer om sina kolleger. Det förtjänar då påpekas, att han
vid samma tid icke behagade infinna sig i mindre konsistoriet, så att en
annan måste sättas i hans ställe, och vi få snart se, huru ban behagade
alldeles uteblifva från alla konsistoriesammanträden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
