Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
159
glömde han sig därhän, att han inför konsistoriesekreteraren
Hadorph, som öfverbragt brefvet at’ d. 15, utbrast i sådana ord, som
att, efter de voro så själfkloka i Upsala, skulle de erfara sanningen
af bibelordet: "perditio tua ex te Israel", och att putrida membra
borde reseceras. Han var isynnerhet förbittrad öfver, att som det
sagts honom, någon skulle hafva antydt, att saken borde skjutas för
riksens ständer,1 och utlät sig därom, att "sådant gällde knoppen".
Och i första hettan lät ban uppsätta ett bref, hvari han, såsom en
gång förut, begärde att få veta, hvilka tagit del i saken och hvilka,
efter hvad han hört, uteslutits från sakens behandling, men vid
lugnare besinning fann han bäst att icke blottställa sig vidare, och
skrifvelsen lades till handlingarna.2 Härmed afstannade lor en tid
alla kanslerns försök att ingripa i denna sak, och ett försök af
Rudbeck själf i följande månad att få kompositionsfrågan under
behandling i konsistoriet, för hvilket ändamål ban inlämnade ända
till fem olika förslag, misslyckades fullständigt.3 I stället visade
detta sin ovilja mot Rudbecks trogne anhängare, professor Andreas
Norcopensis, som under striden beskyllt konsistoriet för att
förfalska sina akter, genom att vid dennes rektorsval i Maj 1676
förordna, att akterna i processerna med Curio och Rudbeck icke
skulle vara för honom tillgängliga.1 Däremot blefvo å andra sidan
alla dess egna försök att i Hofrätten pådrifva processernas
slutförande fruktlösa;r’ så mäktiga intressen verkade på Rudbecks sida,
att domstolen kunde tillåta sig att, trots att målet var utageradt,
uppskjuta domens aflämnande i ytterligare nio år.
Processens förlopp hade icke litet skakat kanslerns auktoritet
vid universitetet, liksom hans anseende i allmänhet var i starkt
nedgående efter tilldragelserna på riksdagen 1675. Ett tecken på
det förra var, att konsistoriet, som ofvan nämts, år 1676 utan att
tillfråga sin kansler, upphäfde kommunitetet, vid hvars
upprätthållande ban så envist fasthållit. Men konsistoriets egen auktoritet
inom universitetet hade ock ej lidit mindre af det kända
sakförhållandet, att oenighet herrskade inom detsamma, och att det i de
pågående rikskunniga processerna hade mot sig både kanslern och
1 I Kons. protokoll finns icke någon antydan härom, det var troligen
ett påhitt af Rudbeck (se bref af O. R. s. 128).
2 Kons. prot. 0 och 20 Mars ll>7(>.
8 Kons. prot. 3 och 7 April lG7(i.
4 Kons. prot. 20 och 24 Maj. M. Celsius satte sig rent af emot valet
och yrkade därjämte, understödd af Åkerman, Skunk och Brunnerus, att om
Ourios snk komme före, skulle prorektor C- Arrhenius fungera som rektor.
0 Se konsistoriets inlaga till hofrätten 29 Okt. 1076, concept af C.
Arrhenii hand bland Örnhjälniska papperen i Kungl. Biblrt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
