Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
158
Då universitetets rektor P. Aurivillius på hösten var i Stockholm,
riktade riksdrotsen Per Brahe och hofrättens president Bengt Skytte
m. fl. starka annianingar till honom att verka för en fredlig
uppgörelse; Skytte sade till och med öppet, att man i hofrätten sölat
med målet i afvaktan på en komposition. Och rektor och
konsistorium gingo slutligen så långt, att de något före jul aflämnade ett
kompositionsförslag, som tyckes hafva utmynnat i, att de afstodo
från fordran på någon afbön af 1!lidbeck, men vidhöllo, att domen
öfver Curio skulle bestå.
Kanslern, som vid ett besök af konsistoriets deputerade på
Venngarn i januari 167(> först slagit ikring sig med några dunkla
uttalanden, att det icke skulle aflöpa så väl för konsistoriet, om det
afsloge en komposition, och sedan framkastat, att man kunde tänka
sig, att K. Maj:t ålade bägge parterna silentium, hvarigenom bägges
honnör skulle bevaras och allt sedan blifva bra, 0111 Rudbeck åtoge
sig att renovera trycket,1 upptog den sista tanken i det bref, som
lian d. 28 Januari aflät till konsistoriet. Häri föreslog han, efter
att försiktigtvis hafva betonat det ban ingalunda ville utöfva något
tryck, blott upptäcka sina tankar om en ny utväg, att man skulle
antaga Rudbecks anbud att gå i borgen för tryckets återställande
genom Curio. Därmed skulle hans process med universitetet förfalla
af sig själf, utan att något för konsistoriet nedsättande, direkt
upphäfvande af dess dom behöfde äga rum, och Rudbecks process skulle
naturligen likaledes inställas. Det var som hade han befarat, att saken
vore på väg att taga en för den sistnämde olycklig utgång, ty han
upphöjde nu i de starkaste ordalag dennes förtjänster om
universitetet och förespådde, att man inom kort skulle sakna hans förstånd,
flit och trohet. Ett dylikt förslag kunde icke falla konsistoriet i
smaken, då det blott gick ut på att hjälpa Rudbeck ur svårigheterna,
men lämnade konsistoriets kränkta ära å sido. Det gaf d. 15
Februari ett afböjande svar i en både lugn och värdig ton. Sin dom
öfver Curio, som det fällt efter bästa samvete och på lagliga
grunder, kunde det icke återkalla, utan att gifva universitetets anseende
den svåraste knäck, och i en förlikning med Rudbeck måste det
fordra skälig upprättelse.2 Detta svar, som för kanslern var en
missräkning och måste kännas som en förödmjukelse, uppretade hans
lättantändliga sinne, som Rudbeck skickligt bearbetat genom vrängda
framställningar af livad som i Upsala passerat. Och i sin vrede
1 Kons. prot. 27 Januari 1076.
’ Elfva professorer tyckas varit ense i detta beslut och tre röstat emot.
(Bref af O. R. Inledn. s. 92.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
