Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
161
Men fyra år senare började åter lugnet störas på ett betänkligt
sätt. ocli protokollen för 1676 fyllas af rannsakningar med studenter;
rektor klagade till och lued, att dueller, denna främmande hos oss
mindre vanliga osed, började komma på modet. På hösten höllos
långa sessioner i anledning af att studenterna begått misshandel i
förening med inbrott; de hade, i barmen öfver att en bagare satt
försåt för en student och låtit genomprygla denne, brutit sig in i
bagarens bod, släpat honom ut på gatan och där undfägnat honom
med en bastonad på hans blottade posteriora. Och följande året
hade adelns excesser tagit en sådan fart, att konsistoriet vid
kanslerns besök d. 12 Mars 1677 högt beklagade sig däröfver och på
samma gång tillstod sin egen rådlöshet, då det icke vågade
bestraffa våldsverkarne, emedan detta för visso skulle illa uttydas af deras
mäktiga släkter. Kanslern, själf säkerligen lika rådvill, kom med
pompösa ord om, att man skulle fatta en resolution oeli göra sin
plikt; därest förmaningar icke hjälpte, finge man taga sin tillflykt
till Kungl. Maj:t, vore dock excessen svår, borde korrektion ske in
loco. När dock så konsistoriet ville taga fasta på det sista
medgifvandet, skyndade han att sätta sig själf i säkerhet genom att
tillägga, att man dock i allt måste taga hänsyn till personerna,
d. v. s. akta sig att röra vid den högbördade ungdomen. Han
visste tydligen ej hvad han själf ville, ty i ena ögonblicket utbrast
ban: "Connivendo drager man Guds förbannelse öfver sig, K. Maj:ts
onåd och föräldrarnas reproche", i det andra åter: "Vi måste
skärpa med försiktighet ocli icke göra elephantem ex musca."
Hoff-venii erinran, att adeln missbrukade sina värjor, besvarade ban
undvikande med den allmänna observationen: "Jag ser alla
acade-miæ cives vara armatos, det som förr likväl icke har varit. Dock
är icke att klaga däröfver, ty alla bära nu svärd, förutom präster
och klockare."
Af allt framgår, att både kansler och professorer skydde att
röra vid frågan om de adliga studenternas bestraffning, af fruktan
för deras mäktiga familjerelationer, och de senare voro fullt
medvetna om styrkan af sin position. När rektor, Johannes Columbus,
samma vår, i stället för att stämma de brottsliga inför konsistoriet,
kallade dem till en s. k. konferens i sin bostad, gåfvo de flesta ett
vägrande hånfullt svar, och om en därpå följande stämning till
konsistoriet bekymrade de sig icke det ringaste. De sågo häri rent
af en förolämpning, och en ung Per Fleming, inackorderad hos
Columbi svärfader, Johannes Schefferus, tillät sig att vid dennes
bord högt siiga, att hans och hans kamraters högtförnäma föräldrar
Upa. Univ. Hist. II, 1. 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
