Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162
funno sig högst graverade af att deras barn, föräldrarne oåtsporda,
kallats inför rätta, och att de själfva skulle, om försök gjordes
att tvinga dem till inställelse, resa sin väg, hvilket skulle föra till
en kännbar minskning i herrar professorers inkomster. Om
Columbus utspredo de, att hans ifver för deras lagförande kom af hans
intresse för den rektor tillkommande andelen i böterna, något som
så förskräckte dennes omanliga sinne, att då ban i bref d. 30 Mars
meddelade kanslern hvad som händt, upptogs hans skrifvelse mest
af att vederlägga denna beskyllning. Kanslerns svar, som för
resten dröjde en hel månad, skänkte ingen synnerlig tröst, ty det
anvisade ingen annan utväg, än att skrifva till de vanartiges
föräldrar och, därest en præceptor befanns på något sätt vara
medskyldig, åtminstone exemplariter bestraffa denne. Och när detta
bref d. 9 Maj föredrogs i konsistorium, gick Columbus i sin svaghet
ännu längre genom att föreslå, att efter inga vidare oroligheter
inträffat, skulle man ej ens bry sig om att skrifva till föräldrarna.
Detta syntes dock den modigare Brunuerus väl starkt; han sade
rent ut, att af kanslerns bref blefve man lika slug, om
konstitutionernas bud verkligen gällde för adeln eller icke, och man kunde
väl icke för kanslerns skull gå ifrån lagen, det vore så godt att
gå direkt till kungs. 1 följande konsistorium tog man ock mod till
sig och beslöt, att om anklagad adlig student icke inställde sig,
skulle han dömas in contumaciaiu, och om detta icke hjälpte,
föräldrarna anmanas att taga sonen från universitetet. Trots detta
skref den försiktige Columbus några dagar senare, d. 22 Maj, till
kanslern, att som de unga herrarne vist sig sedigare och förlikt
sig med målsägan den a, hade konsistoriet nöjt sig med att låta hvars
och ens inspectores privatim tillskrifva föräldrarna.
Studenterna voro icke alltid att leka med, när de voro ute på
krigsstråten. Om våren 1679 gick det så hett till vid ett
gatutumult, då ungdomen, väpnad med värjor och skarpladdade pistoler,
trängde in på akademivakten, att denna, efter att öfvervaktmästaren
fått ett skott midt i bröstet, fann för godt att barrikadera sig inne
i sitt corps-de-garde, hvarest den fick utstå en formlig belägring.
Vakten visste alltför väl, att det var bättre att fly än illa fäkta,
då i händelse af att någon skada tillfogades en adlig student den
knappast kunde påräkna att hafva professorerna bakom ryggen.
Professorernas beskedlighet tyckes varit allmänt känd, och de dolde
den ej heller själfva, att döma därutaf, att i en konsistoriesession
klagan höjdes öfver, att tre studenter, som voro insatta i prubban
på Gustavianigården, där regerat så skamligen, att professorernas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
