Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
166
med Danmark och Brandenburg. Alla ledo af kontributionerna, så
professorer soui akademibönder, och de senare därjämte af
utskrif-ningar och durchmarscher, men böndernas betryck återverkade
naturligen i hög grad på deras förmåga att utgöra sina räntor till
universitetet. Och ej nog härmed. Såsom jag redan haft tillfälle att
omnämna, lade regeringen redan hösten 1675 beslag på universitetets
kyrkotiondespannmål i Helsingland; nöden hade ingen lag, ty
spannmålen behöfdes till de hungrande truppernas underhåll. Man skulle
emellertid, som det hette, med första ersätta universitetet genom
anvisningar på statens penningemedel, men under kriget blef det
icke regeringen möjligt att återbetala just något, och när det någon
gång skedde, förlorade universitetet på det lägre pris, till hvilket
landshöfdingarne värderade den beslagtagna kyrkotionden.1 Och
sekvestern fortsattes under hvarje år samt utsträcktes 1678 till och
med till tionden i Västmanland och Upland, så att vid krigets slut
1679 universitetets fordran steg till 7,206 daler smt.2 En annan
icke obetydlig börda som kriget pålade professorerna var, att man
fordrade rustning af deras prebendehemman. Det skedde på grund
af ett ej fullt rättvist likställande af dessa och af de
prebende-pastorat, som teologerna innehade, men professorerna tyckas frivilligt
underkastat sig rustningen efter den regeln, att två professorer
uppsatte en ryttare,3 hvilket var tungt nog, då prebendehemiuanets
ränta i de flesta fall icke steg högre än till 50 daler smt eller en
fjortondel af en professors lön. De som innehade donationer af
kronohemman voro skyldiga att rusta, och deras börda var
säkerligen ganska tung.1 Det bör tilläggas, att, som man väl kunnat
vänta, professorerna under tider som dessa icke alltid fingo ut fulla
löner. Ännu 1675 hade dessa utgått riktigt, men under åren 1676—
77 fingo de för hvart afstå 33 daler. År 1678 fingo de ut fullt,
men sedan fingo de vidkännas afdrag, 1679 så högt som 127 daler,
däremot 1680—82 betydligt mindre, från 23 till 34 daler.
Universitetets ekonomi var under dessa år utsatt för andra
olägenheter, att icke säga faror. En af de största låg i de
oupphörliga försök, som magnaterna gjorde att tillbyta sig universitetets
1 Så t. ex. hade universitetet 1671 kontraherat med köpmän om 18
daler kppmt för tunnan, men fick af staten sedan blott 15, och 1677 satte
guvernören i Gefle priset blott till 12. (Kons. prot. 19 Mars 1677 och 8
Febr. 1679).
2 Denna fordran minskades 1680 till 6,536, men växte ånyo (af för mig
okänd anledning) till 9,113. Kronan gäldade sin skuld långsamt, först 1690
var den slutbetalad.
:l Kons. prot, 19 Aug. 1676 och 14 Jan. 1678.
4 Se Rudbecks bref till kanslern 3 Sept. 1678. (Bref af O. R. s. 161).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
