Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
184
däraf, att i konsistoriesessionen d. 5 Nov., där Rudbeck förde ordet,
anmälde prorektor Gartman, att ärkebiskopen ocb prokanslern
(Johannes Baazius| för honom förklarat, att ban ansåge rektors
förfarande lända universitetet till skymf och därför bedt Gartman
föredraga saken i konsistoriet, innan ban själf vidtoge någon
ytterligare åtgärd. Rudbeck fann sig tydligen besvärad af att plötsligen
vara försatt på de anklagades bänk. Han förklarade att ban "re
vera ämnat proponera själfva materien", ocb att ban icke haft för
afsikt att prejudicera någon fakultet (d. v. s. göra intrång på
filosofiens råmärken), samt att han ville göra sin förklaring hos
prokanslern. Något förargligt för honom var också, att Hoffvenius
ansåg sig skyldig att omförmäla, att Rudbeck icke meddelat sig med
honom i saken, ehuru konstitutionerna föreskrefvo, att
föreläsnings-schemat skulle i fakulteteten bestämmas. Och Hudbecks förklaring,
om den ens blef afgifven, har icke tillfredsställt prokanslern, ty
denne vände sig nu (26 Nov.) till kanslern med en anmälan i saken.
Han sade sig finna Rudbecks uppsats "mäkta underlig" och ansåg
det ingalunda tjänligt att sålunda "bruka ludicris in re tam seriösa,
därigenom både ungdomen förvirras och mången förargas"; de
enfaldiga måste ju tro, att hvad som här förelästes vore af intet
värde, och i främmande land måste saken göra ett ofördelaktigt
intrvck.1 De la Gardie gjorde allt i sitt svar för att gifva saken en
för Rudbeck gynnsam vändning. Han beklagade öppet, att denne
handlat på detta obetänksamma sätt, hvilket för honom själf varit
en öfverraskning, men han sade sig våga försäkra, att denne
ingalunda handlat i ond afsikt eller för att nedsätta vetenskapens
anseende, hvilket framginge af Rudbecks eget bref till honom af 3
November, som ban bilade. För att blidka prokanslern sade ban
till sist, att lian redan gifvit Rudbeck en varning, men att ban dock
nu i sitt bekymmer för, huru saken skulle kunna redresseras, skulle
vara lycklig, om prokanslern ville gifva ett godt råd, huru detta
bäst skulle kunna ske, utan att Rudbeck med sina stora förtjänster
råkade illa ut för sina afundsmän.2 Härmed tyckes striden varit i
det offentliga bragt till slut, i det enskilda fortgingo nog
efterdyningarna en tid. Nu som för två år sedan kringsiuögo åtskilliga
mot Rudbeck riktade paskiller. Ett sådant med titeln: "Censura
gravissima . . . super intiiuatione quadani ludicra . . . Olavi
Rud-beckii", undertecknadt "Apollo" och kontrasigneradt af "Mercurius
secretarius’3 var uppställdt i form af syllogismer och angaf däri-
’ Original i K. ark.
* Kanslern t. prokanslern 2 Dec. 1679 tryckt i Svenska .Mercurius 1760
Jan. s. 28 ff,
" Ops. Bibi. Palmskölds saml. XV, T. 15. s. 503.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
