Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
183
och kirurgi; härför hade en gång förut hospitalsgods i Skåne
anslagits, och när dessa lades under Lunds universitet, medel anvisats
pä stora sjötullen, hvilka ’dock aldrig utfallit. Biblioteket behöfde
ökadt understöd, särskildt för inköp af böcker, det vore icke till
Sveriges heder, att enskilde i utlandet hade större boksamlingar än
ett svenskt universitet, och stipendium borde gifvas åt en skicklig
person, som skulle resa ut och införskaffa götiska böcker och
handskrifter, samt anslag gifvas åt boklåda och tryck, hvilket senares
behof med stor vidlyftighet utvecklades. Medel till alla dessa icke
obetydliga behof ansåg man skulle lättast stå att få, om K. Maj:t
ville tilldela universitetet tillräckligt af de gods, som förut legat
under Lunds universitet, efter detta näppeligen torde blifva
återstäldt och sådana gods förut varit Upsala tillärnade, innan det
skånska universitetet upprättades. Som regeringen emellertid riktigt
insåg nödvändigheten af att hålla detta vid makt, för att betrygga
de södra landskapens fulla uppgående i den svenska statskroppen,
kunde dessa framställningar från Upsala för närvarande icke leda
till någon påföljd, men vi få längre fram se, huru åtskilliga af dessa
punkter upptogos och genom Karl XI:s ingripande vunno en
tillfredsställande lösning.
Trots den försoning, som till det yttre blifvit ingången, lefde
den gamla oviljan kvar å bägge sidor och icke minst hos Rudbeck,
såsoui synes af ett hans bref till kanslern i anledning af konsistoriets
beslut att gå in till K. Maj:t med ofvannämda framställning. Han
säger nämligen där något hånfullt, att detta beslut vittnade om en
"otrolig enighet".1 Det var nog ock för att förarga och reta de
gamla ovännerna, som han, utan hänsyn till den framskjutna
ställning han intog som rektor, tillät sig att i prelektionskatalogen, som
utgafs i Oktober 1679, tillkännagifva, att lian denna termin skulle
föreläsa: "De Nihilo".2 Denna gång kunde valet af språk ej stöta, ty
han hade begagnat sig af det öfliga romerska tungomålet, men
innehållet var uppenbarligen och som en hvar väl förstod ett fullt
afsiktligt gyckel med den skolastiska terminologi som ännu herrskade,
isynnerhet inom teologien. Det ovanliga tilltaget väckte naturligen
allmänt uppseende och stor ovilja hos deiu, mot hvilka det var
riktadt. Rudbeck började därför själf draga öronen åt, sig, som man
tydligen kan se däraf, att ban i bref till kanslern d. 3 November
liksom i förbigående vidrörde sin intimation, åt hvilken ban nu
sökte gifva en belt oskyldig tydning.3 Stämningen i Upsala röjdes
1 Rudbeck t, kanslern 14 Sept, (föregående not).
■ Anslaget är tryckt i Bref af O. I!, s. 177.
* Bref af O. R. s. 178.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
