Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
187
hästars hållande, kläder ocli dräng, drickande och skjutande och
annat oljud", samt att han hade under sin tidigare Upsalavistelse
varit tre gånger anklagad och dömd. Man hade nu examinerat
honoiu och ej ens funnit honom vara vard ett enkelt stipendium.
Kanslern vågade dock tydligen icke göra konungen några
föreställningar, ty han svarade genast, att det vore svårt att göra något åt
denna sak och att det vore säkrast att ställa sig den nådiga
befallningen till efterrättelse.1
Ett annat utslag af kungligt godtycke var, att Karl \l d. 18
Sept. 1679 befallde kanslern, att låta den ryktbare Samuel
Pufen-dorf, som under kriget måst lämna sin professur i Lund och 1677
ut.näuits till rikshistoriograf, tillika få som pension (utan
tjänstgöring vid universitetet) åtnjuta den lön i juridiska fakulteten, som
den aflidne Schefferus innehaft. Kanslern kunde icke gärna undgå
att inse det orättfärdiga i en dylik användning af universitetets
medel, men han vågade ej heller nu göra några invändningar, utan
skref d. 15 Dec. till konsistoriet, att eluiru det kunde falla svårt
att i dessa tider komina ut med denna extra utgift, ville han dock
erinra, att. konungens vilja billigt borde gälla som lag: det skulle
se underligt ut att neka nu, när konungen begärde något som dock
förr låtit sig göra, så mycket mera som de fleste extra ordinarie
professorer afgått; tiderna skulle väl ock nu efter freden blifva
bättre, det vore till sist hedersamt att obligera sig en man af en
sådan reputation som Pufendorf. Konsistoriet kunde dock icke
betrakta saken på samma sätt. Det erinrade sin kansler om, hvad
han bort veta men förmodligen glömt, att den juris professors lön,
som Schefferus innehaft, egentligen tillkom professorn i romersk
rätt, ehuru den efter Lipstorpii afresa 1665 gifvits Schefferus med
villkor, att han föreläste natur- och folkrätt: den romerska rätten
liade uppehållits af Gartman, soui d. 30 Juni 166S utnämts till
ordinarie professor i detta ämne, utan att dock få åtnjuta lönen,
som ju Schefferus (äfven efter sin bibliotekarieutnämning) uppburit
till och med 1678. Gartman hade sålunda nyss tillträdt sin
rättmätiga lön, som i öfver 10 år varit honom förhållen. Det vore
hårdt att taga brödet ur hans mun, så mycket mera som det arvode
han åtnjutit hittills varit ringa och han därför egentligen hade ett
stort resterande lönebelopp att fordra.2 Ehuru icke någon handling
finnes, som gifver vid handen, att kftnungen återtagit sin befallning,
har dock dess verkställighet inställts och Gartman fått behålla lönen.
1 Kons. prot. (! Oktober 167!), dess bref till kanslern 21 Nov. och
dennes svar 1 Dec.
* Kons. prot. 24 Dec. 167!) ocli kons. t. kanslern 21 Jan. 1G80.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
