Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
205
liade att vänta en fruktansvärd motståndare, ty han rekommenderade
hos kanslern bokhållaren Birger Rommel (framdeles räntmästare),1
på hvilken hans vänner Verelius och Xorcopensis också röstade.
Men Arrhenius hade haft en stark förespråkare i riksskattmästaren
Sten Bjelke, som hade öga för att ban var rätter man på rätt plats,2
ocli K. Majrfc utnämde honom d. 13 Sept. 1679. Valet var det bästa
tänkbara, och på hotioin skulle besannas hvad Verelius sagt
i kousistoriesessionen d. 28 Maj samma år, att en räntmästare måste
"hafva någon auktoritet, att han kan stå vid ändan och slå i bordet
för den som vill undertrycka akademien". Hans stundom något
hårdliändta arbete för att bringa ordning i universitetets tilltrasslade
finanser kröntes med framgång, ehuru han de första åren hade att
kämpa med den svårighet, som låg i starkt fallande
spannmålspriser,3 och med allt det motstånd, som lians stränghet väckte, särskildt
hos kanslern och Rudbeck. Men det var just den De la Gardieska
tidens lättsinne hvarpå Arrhenius ville göra en ända, och som ban
i Rudbeck med rätta såg roten och upphofvet till det ekonomiska
trasslet, blef han dennes oblidkelige motståndare; ban hörde för
öfrigt till dessas antal sedan långt tillbaka på grund af broderns C.
Arrhenii många mellanhavande)] med Rudbeck.
Drätselförvaltniugen denna tid berodde nästan belt och hållet
på räntmästarens personlighet, hans energi och rättrådighet, ty
makten låg i hans hand, då kontrollen af de två vid lians sida stående
inspectores ærarii icke var särdeles att räkna med, eftersom de årligen
ombyttes och i de flesta fall saknade både insikter och intresse, vi
ha ju därpå sett åtskilliga exempel. Denna förvaltning hade behöft
bättre former och större kontinuitet i sammansättningen. Ku låg
allt i räntmästarens hand. Han skulle öfvervaka både fogdar och
bönder, drifva spannmålshandel och föra klara räkningar: där
fordrades hos honom praktisk blick, rörlighet, affärsvana,
själfständighet och framför allt omutlig redbarhet. De två sista egenskaperna
hade icke saknats hos Verelius, men af de andra hade alltför litet
I Rådbeck t. kanslern 29 Maj 1679 (R. ark.). Svårligen kan det vara
Arrhenius, mot hvilken Rudbeck uttalar sig i ett föregående bref till
kanslern af 5 Maj (Bref af O. R s. 170), snarare den Malmenius som kanslern
förordat och som fick andra förslagsrummet.
’-’ Sten Bjelke t. kanslirådet Höghusen 5 Sept. 1679 (kopia Ups. Bibi.
U. 45). Bjelke säger, att kammarkollegiet kunde i så fall hafva hopp om
att få reda i universitetsräkenskaperna, i synnerhet om i fullmakten
inrycktes, att verifikationsböckerna skulle åtfölja hufvudböckerna vid revisionen,
hvilket hittills aldrig skett.
II Spannmålsprisen, som 1680 ännu voro 5’/.i dal. smt tunnan, sjönko
för åren 1681—84 till cirka ■> ’/a och 3 V».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
