Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20li
funnits. Arrhenius besatt dem alla och därför lyckades han ock
slutligen rensa Angiasstallet.
Ofvanför den kontroll, som universitetet själft alltid bort i första
hand utöfva, fanns ju en annan i kammarkollegiet, till hvilket enligt
konstitutionerna ett exemplar af hufvudboken skulle årligen
insändas, tydligen för att äfven universitetet skulle vara dess revision
underkastad. Men denna skyldighet fullgjordes i början ganska
oordentligt från universitetets sida,1 och man lät icke några
verifikationsböcker medfölja, ehuru utan dylika hela granskningen måste
reducera sig till en tom sifferrevision utan någon betydelse för en
verklig kontroll. Härmed kunde naturligen kollegiet icke låta sig
nöja. Ar 1674 öfverraskade det konsistoriet med en skrifvelse, hvari
det anhöll såviil om ännu felande hufvudböcker som om
verifikationsböckerna för dessa och föregående år i original eller
verifice-rade kopior. Konsistoriet stretade emot, konstitutionerna talade
icke oui insändande af verifikations böcker, och det ansåg sig icke
heller kunna åtlyda befallningen, utan att kanslern först därtill gifvit
sitt bifall.2 Jag har icke kunnat finna, att denne uttalat sig i saken,
men säkert är, att inga verifikationsböcker blefvo afsända samt att
slarfvet ined bufvudböckernas insändande fortfor.8 Kammarkollegiet
påminde gång på gång och skref slutligen d. 3 Febr. 1681, att om
man icke snarligen efterkom dess påminnelser om böckerna för 1677
och följande år, skulle det sätta den från tjänsten, som vore orsak
till försummelsen. Detta hjälpte, och böckerna för 1677 78
insändes snart efter. Skulden för hvad som dittills skett drabbade
naturligen icke Arrhenius, utan hans företrädare Verelius. Men den
senare var i det hela lika oskyldig, som den förre sedan blef i dylik
upprepad försummelse, ity att rektorerna och andra redogörare på
ett oefterrättligt siitt sölade i åratal med sina redovisningar, för att
icke tala om fogdarnes vanliga senfärdighet.1 Slutligen bör, för att
rättfärdiga universitetets drätselförvaltning för misstanken att alltid
hafva varit minst ett år på efterkälken med sina räkenskaper,
erinras om bufvudböckernas egendomliga uppställning denna tid. Saken
förklaras bäst af följande exempel. I Sept. 16S1 infordrade
kammarkollegiet boken för 1680. Detta kan nu synas läsaren helt naturligt,
1 Böckerna för ären 1654—57 inlämnades först 10 Nov. 1660 i
kammarkollegiet; de för 1659 60 d. 10 Juni 1662, för 1662—05 d. 21 Juni 1007, den
för 1666 d. 10 Mars 1669 ocli för 1067 ej förr än i Mars 1673.
* Kons. prot. 3 Juli 1674 och dess bref till kanslern af samma dag.
s Hufvudboken för 1072 var ännu ej färdig 1077 (kons. prot. 2 Maj 1077 .
4 Upplysande för fogdarnes slarf i redovisningen är kons. protokoll
2 Nov. 1081.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
