Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
226
behandlingen af dylika ansökningar, tills kommissionen slutat, emedan
annars det ej skulle blifva möjligt att klarera universitetets finanser.1
Det var en skräckfull räfst, som här sattes för allas ögon, och
de tänkte nog, soui Rudbeck skämtsamt skref till kanslern, att den
som icke gjorde besked för sig skulle 110g ej slippa saxen.2 Men
det var framför allt just honom själf som de stränge herrarne
önskade och hoppades få i saxen. Han skulle icke blott som de
andra få svara för hvad han kunde uppburit i lön öfver staten,
utan ock tvingas att göra reda för alla de dyrbara byggnader ocli
öfriga ekonomiska anordningar, hvari ban sedan ett fjärdedels sekel
tagit del, oftast ensam skött; och man kände sig troligen säker, att
här skulle man omsider få den besvärlige ocb hatade motståndaren
fast ocb för alltid göra honom oskadlig. Ingenting sparades som
kunde försvåra hans redan i sig rätt kinkiga och sä ansvarsfulla
uppgift. Så ålade inkvisitorerna honom att inom den korta tiden
af sex till sju veckor inkomma på utsatta dagar med redogörelse
för tretton olika saker, somliga af betydande omfång, såsom tlieatrum
anatomicuin, botaniska trädgården och akademistallet. Men de hade
bär funnit sin man. Hans oförfärade mod lät sig icke skrämmas,
liksom hans snillrika själ var hvarje svårighet vuxen, ocb af sitt
hurtiga glada sinne blott eggades ban under förföljelsen till att
själf ibland nästan taga till offensiven och utmäta åt. angriparne med
samma mått, som de så skonslöst användt mot honom. Verkligt
dräpande höll han de gode herrarne för ögonen deras obilliga
fordringar, att där de endast behöfde skrifva åtta till nio rader för att
begära besked, skulle han däremot uppsöka alla möjliga dokumenter
samt låta afskrifva dem och vidimera utskrifterna, utarbeta koncepter
till sina svar och renskrifva dessa, ofta till en längd af 2 till c! ark.
Med bitande satir tillade han: "Om mig icke deras redlighet bekant
vore, så skulle jag snart fatta de tankar, att de så korta och täta
terminer gifva mig, att jag skulle otvättad och utan besked komma
fram till min egen ruin".3 Hans motståndare nöjde sig dock icke
härmed, utan sökte äfven skapa honom alldeles onödiga svårigheter.
Rudbeck behöfde naturligen ofta rådfråga konsistorieprotokollen,
men hindrades däri, möjligen afsiktligen af inkvisitorerna, som i
öfrigt själfva behöfde dem för sitt stora arbete, och hans begäran
att om nätterna åtminstone få disponera öfver dem afvisades.1 Trots
I Schfltz och Arrhonius t. K. Maj:t 30 Jan. 1685 (R. ark.).
’’ Rudbeck t. kanslern utan dato [12—17 Mars 1685] orig. i Lunds Bibi.
II Rudbeck t. kommissionen 7 Mars 1685 (Bref at’ O. R. s. 225).
4 Se de roliga bilagorna A.—F. till Rudbecks bref till kanslern 25 Mars
(liref af O. R. n. 87).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
