Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
229
ster som lians arbetskräfvande och talrikt besökta kollegier då
gifVit honom.
Ett verkligt mästerstycke af ironi var hans sätt att besvara
kommissionens fråga, hvad han till gravation för räntkammaren
uppburit under sin e. ordinarie professors tid. Han tog sig däraf
anledning att vidlyftigt teckna sin glänsande ungdomstid, och huru man
då täflade i in- och utlandet om att förvärfva hans person, men
huru han inför de mest lysande anbud icke tvekat att föredraga en
illa aflönad plats vid universitetet. Den omisskänneliga afsikten med
denna teckning var att låta anmärkningarnes och anmärkarnes
futtighet träda i bjärt motsats till hans egen själfuppoifraude
oegennytta. Och det ligger ett knappast doldt hån i det slut ban häraf
drager, nämligen, att han svårligen kan sägas hafva graverat
universitetet, då han icke där trugat sig till någon tjänst, utan tvärtom
blifvit af andra trängd att antaga en sådan. Och efter denna långa
inledning gör det en sant komisk verkan, då ban till svar på den
egentliga frågan, hvarmed han graverat staten, kort och torrt säger, att
det är att vända upp och ned på saken att begära, det han skall anklaga
sig själf, då det tvärtom är deras skyldighet att specificera sina
anklagelser, och att för öfrigt nödiga upplysningar i den vägen bäst stode
att finna i universitetets räkenskaper, som de hade till sitt förfogande.
Och långt ifrån att visa någon rädsla för dessa inkvisitorer,
inför hvilka alla andra darrade, försummade ban icke något tillfälle
att förarga och reta dem. Så när Schiitz återbegärde det till
Rudbecks förfogande ställda originalet till Schutz anmärkningar öfver de
biblioteksräkenskaper, hvilka senare Rudbeck, efter hvad vi minnas,
utarbetat, gaf ban härå ett vägrande svar, åberopande ett likartadt
förfarande af Schutz vid annat tillfälle, och ban kryddade svaret
med att säga, att en afskrift vore han visserligen villig att lämna,
och denna med så mångas vidimationer som önskades, men
dokumentet själft måste ban till sitt försvar behålla, då det läte tänka sig,
som ban ej tvekade att tillägga, att i motsatt fall Sclnttz sedan
förklarade vidimationerna oriktiga eller underskrifterna falska. — Rent
af pojkaktigt roade ban sig att drifva med kommissionen, då han
d. 2 Fehr. skulle besvara dess fråga, hvad ban själf uppburit af
medicine adjunktslönen och hvilka som efter honom till innevarande
dag åtnjutit densamma. Han sade sig nämligen icke kunna upplysa
om hvad han själf uppburit, då han aldrig brukat anteckna ett öre
af åtnjuten lön, men att räntmästarens räkenskaper säkerligen torde
därom gifva underrättelse, och att ban icke ägde den ringaste
kunskap om hvem som efterträdt honom, men att han af ett aktstycke
från 1673, kunde se, att Buscagrius då innehade lönen, ehuru ban
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
