Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
231
det, biblioteket ocb trycket, men ban kunde på samma gång icke
dölja sitt dåliga lynne, utan gaf konsistoriet en oförtjänt snärt,
genom att, till svar på dess uttalade tacksamhet för allt besvär ban
haft för universitetet, säga, att ban vore nöjd med sitt samvetes
vittnesbörd och alla rättrådigas dom samt afvaktade hos
eftervärlden den tacksamhet, som samtiden missunnade honom. Och det kan
knappast betviflas, att man har att spåra Rudbecks hand i angifvelsen
till kanslern, att flera af de dyrbara arbeten, som denne donerat till
biblioteket, voro för komna samt att perlan bland alla, Llfilus
oskattbara gotiska bibelöfversättning, var på väg att genom Schütz
vanvård fördärfvas af fukt, hvaraf kanslern fick en kärkommen
anledning att genom skrifvelse af d. 20 Juni 1G85 infordra underrättelse
om hur det stod till på biblioteket. Man kan väl tänka sig Schütz
förbittring, sit mycket mera som angifvelsen tyckes varit blott ett
påhitt af hans ovänner. Han utbrast i konsistoriet i starka ord
öfver dessa omilda och obestyrkta anklagelser1 och försummade ej
att å sin sida påvisa, att det var just Rudbeck, som hade (och detta
långt fore Schütz tid) fått hemlåna talrika arbeten ur De la Gardieska
donationen, som Schütz sedan förgäfves infordrat. Härjämte
uppvisade han, att inga handskrifter voro utlånta i öfrigt utom till
Hadorph för antikvitetskollegiets räkning, och att detta skett i laga
former, att alla andra voro i behåll samt att särskildt Ulfilas bibel
låg skyddad i sitt schatull och det senare insatt i en ekkista.-
De la Gardie kunde ej underlåta, i sitt svar (d. 1 Juli) på
konsistoriets rapport härom, att på samma gäng ban uttalade sin
tillfredsställelse öfver att ryktet saknade all grund, gifva Schütz ett
nytt hugg genom att säga, att ban icke kunde se, att något i denna
sak skett Schütz för när eller att en dylik misstanke bort
skandalisera honom, som själf vore upphofsman till vida eftertänkligare
inkvisitioner, hvilka ingen tillåtits anse för sig prejudicerliga. Äfven
konsistoriet fick sig i samma bref en släng för, att det råkat af
slarf sända honom en skrifvelse, som väl varit försedd med sigill,
men saknat underskrift. Och kanslerns hetsighet och lust, att slå
ned på sina fiender, blott växte, då Rudbeck vid samma tid
inrapporterade till honom, att "Aehitophel och Haman voro blifna ovänner".3
Den oriktiga uppgiften om en söndring mellan de två mäktiga in-
’ Rudbeck skref genast efteråt d. 2 Juli till kanslern (orig. i Lunds
llibl.) ocb anmälde hvad han hört om Schütz utbrott i konsistoriet samt
insinuerade, att som konsistorium icke torde komma att meddela något
härom, borde kanslern infordra protokollet.
’’ ICons. prot. 27 Juni 1685.
* Rudbeck t. kanslern 25 Juni 1685 (Lunds Bibi ).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
