Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
243
(1.1. 26 April 1686 befriade döden honom från ett lif, hvars sista år
warit fulla af olyckor, sorger och förödmjukelser.
De la Gardies svagheter som människa och brister som
universitetskansler falla lätt i ögonen. Han saknade det stål i karaktären
seoui behöfves för att lyckligt genomgå lifvets pröfningar och som
huos den offentlige mannen är ett oeftergifligt villkor för en
framgångsrik verksamhet. Impulsiv, men osjälfständig och lätt till sinnes
lëefde han blott i ögonblicket, ett rof för andras inflytelser och offer
fför första motgång. Min föregående teckning torde innehålla
åtsjilliga bidrag, som bekräfta domen öfver hans personlighet. Men
uuniversitetet äger å andra sidan att aldrig förgäta, hvilken uppriktig
kkärlek till allt hvad som rörde bildning, vetenskap och konst bodde
i hans själ, hvilken frikostighet han visat för dylika ändamål, och
aiitt han öfver hufvud alltid menat universitetet väl, ehuru svagheten
i! omdöme och vilja gäckade hans bästa afsikter, hvaraf följden blef,
aatt hans åtgärder ofta beredde honom själf lika liten glädje som
uuniversitetet. Olof Rudbeck bär emellertid icke ringa andel af
an-ssvaret för att så skedde, och jag har ingalunda dolt det. Men det
bbör ock sägas, att denne aldrig själf haft en tanke på att bereda
siiin höge gynnare något obehag. Han älskade sin svage kansler
uuppriktigt och djupt, Och det är rörande att se, huru han, då alla
aandra öfvergåfvo den fallna storheten, med sonlig kärlek sökte
förljufva dennes tunga lefnadsafton.
De djupa olyckor och sorger som fördystra De la Gardies
S6enare år försona hvad ban i lifvets solskensdagar ofta brutit. Och
titragiskt var i sanning hans öde. Naturen hade slösat på honom
oovanliga gåfvor, som ytterligare utvecklats genom en omsorgsfull
lmtbildning. Född till stora rikedomar och en lysande
samhällsställ-nning, hade ban stigit till rikets högsta värdigheter, äktat en
priu-ssessa ur det kungliga huset och en tid haft den afgörande rösten i
rrikets styrelse; och dock slutar allt detta med, att. ban fattig,
öfver-ggifven och obemärkt stapplar mot grafven. Karl XI:s behandling af
ssiu fasters make kan synas onödigt hård, men däri låg en tung
vvedergällning. De la Gardie bar kanske mer än någon annan
an-Ssvaret för, att riket bragts nära branten af undergång, och Karl
kkunde aldrig förlåta dem, som satt honom och riket i en fara, som
lillan endast med sin skarpa värja och sitt obetvingliga mod lyckats,
aatt efter den våldsammaste kamp afvärja.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
