Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
242
utan ringaste tvekan angaf Rudbecks namn samt till bevis för sin
uppgifts sanning åberopade ett inför kanslern själf på Venngarn
hållet konsistorieprotokoll, hvilket ban därför begärde att nu få
uppläst. Detta kom De la Gardie att alldeles förlora jämvikten, ocli
ban utbrast: "Jag ser fuller, att jag skall taga bladet från munnen
ocli låta blodet tala, och säger jag det: I har trädt mig så när, att.
vi skulle spela om öronen båda . . . jag beklagar dem, som här med
Eder skola sitta ocli deras olycka . . . vill med Eder intet mera hafva
att göra, utan jag lämnar Eder under Guds stränga dom, och han
anser Eder efter Edra gärningar." Med förvånande lugn svarade
Schütz blott: "Jag lämnar mig ock under Guds dom." Efter denna
urladdning stillade sig ovädret, och sessionen fortgick lugnare samt
afslöts af De la Gardie med en ny förmaning till endräkt och
erinran 0111, att lärarne skulle vara en ungdomens föresyn, icke blott i
lära, utan ock i lefverne.
Man får ovillkorligen det intrycket, att De la Gardie numera
var en bruten man och att banden mellan honom och universitetet
voro så godt som upplösta. Det bekräftas ock af de fä tillfällen,
då ban under de återstående månaderna af sitt lif hade någon
beröring med detsamma. Icke ens om den olycklige Buscagrii sak,
som dock Rudbeck i långa och täta skrifvelser lade bonom på h järtat
och som lian själf förut så häftigt drifvit, ville ban höra talas, och
i harmen öfver, att konsistoriet, af tydlig fruktan för
inkvisitions-kommissionen, icke härutinnan gifvit honom begärd utredning och
förslag, utan hemställt den till hans eget nådiga godtfinnande, sköt
ban saken alldeles från sig med det tvära svaret, att de ju kunde
åtnöja sig med hvad kommissionen behagade föreslå K. Maj:t och
förskona honom i den saken, han unnade gärna både konsistoriet
och kommissionen äran af framgången.1 Och några veckor senare
(d. 23 Oktober) besvarade ban dess fråga om rätta förståndet af ett
kungabref rörande Sidenii änka med, att som konsistoriet lämnat
honom alldeles i okunnighet om sakens föregående, hade det blott
att belt enkelt åtlyda K. Maj:ts befallning. Böjd af ålder och
olyckor, kännande krafterna svikta, hade ban tröttnat vid allt, vid
universitetet likasom vid lifvet. Han sade det rent ut i brefvet af d.
6 Febr. 1686, där ban oförställdt förklarade, att som ban nu efter
30 års tjänst tröttnat vid deras procedere, åstundade han lämna sin
plats åt någon annan, som hade bättre måge att smälta det förakt
och de grofheter, som tid efter annan bjudits honom. Han behöfde
icke göra allvar af siu hotelse, ty föga mer än två månader senare
1 Till konsistoriet 11 Okt. 1G85.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
