Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
281
teologisk afhandling1 och alla professorskandidaterna opponera;
sedan kunde dessa i sin ordning presidera och teologerna opponera.
På så sätt borde man kunna få klart för sig, huru det stod till med
lärdomen å ömse sidor. Det vore ingen konst, mente han, att då
uian satt i sin kateder och ingen annan fick yttra sig, göra ned sin
motståndare; annat vore att försvara sig mot andras inkast. Därpå
tog han Cartesianismens försvar och påpekade, uied anledning af
teologernas bitterhet öfver att de gamla termerna kommo ur bruk,
att naturvetenskapen icke byggde på termer och distinktioner, utan
att hennes uppgift vore att tränga in i föremålen själfva, för att
söka efter orsak, materia, form och ändamål; därför dissekerade man
kadaver och använde mikroskoper. Och ändå, tillägger han med
verklig djupsinnighet, lär man aldrig på den vägen upptäcka lifvets
ursprung. När motståndarna trodde, att den rena läran kunde
endast uied de gamla vapnen försvaras, glömde de, att mot sin fiende
måste man kämpa med lika vapen, det tjänte icke något till att
sätta knytnäfven mot knifven eller värjan mot geväret. Till sakens
ytterligare belysande kom ban med ett klassiskt exempel från sina
pyrotekniska studier, som jag för utrymmets skull måste förbigå.
Skulle den Cartesianska filosofien alldeles utdömas, skulle enda följden
blifva, att vi måste låta så inånga herrliga vetenskaper fara och
"löpa till den gamla ancoram, qualitatem occultaui, som intet annat
är än mera ignorantia"; främmande, som sedan besökte oss, finge då
med Plutarchus säga: "palliatos et barbaros vidimus, non
philo-soplios". Och ingenting bevisade bättre, att teologerna själfva
behöfde studera litet naturvetenskap, än att han detta året hört tvenne
af dem vid universitetet säga, den ena, att myrrha var en skön ört
som växte i trädgårdar, den andra, att paralysi var en sjukdom som
medförde oerhörd värk och pina, då dock äfven obildadt folk visste,
att med densamma följde fullständig känslolöshet.
De bägge förklaringarna insändes af sina författare direkt till
kanslern, utan att först delgifvas konsistoriet,2 hvarigenom Sehiitz
och Micrander gingo miste om nöjet att få läsa och efter behag
förvrida dem. I harmen inlämnade de d. 7 November en protest
till konsistoriet och afläto två dagar senare till kanslern en skrif-
1 Satiren häri undgick nog ej hans samtida, Sehiitz hade blott
presiderat en enda gång och så långt tillbaka som 1680; Micrander hade första
gången presiderat för teologisk afhandling just innevarande år.
J Konsistoriet måste d. 13 Nov., då det insände do af kanslern
åter-begärda remisshandlingarna, underrätta en sekreterare (troligen Akerhjelm),
att därmed kommit att dröja, emedan det afvaktat svaren från fakulteter
och enskilde angripne professorer, men att dessa svar lära blifvit i lördags»
10 Xov.) direkt insända (kopia i kons. arkiv).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
