Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
321
på sin svärfaders vis, insinuera, att de protokoll, som insändts
rörande sessionerna d. 11 och 14 Januari, voro falskeligen
omjuste-rade.1 Men han begick ytterligare den oförsiktigheten att under
ett bref, som konsistoriet aflat, till K. Maj:t, sätta sitt namn
närmast efter rector illustris, och detta rågade måttet. Kanslern
meddelade nämligen d. 29 Februari, att konungen vägrat att låta
sig föredragas ett bref underskrifvet i denna opassande ordning. Och
därmed blåste i ett ögonblick all Goedings stormodighet sin väg.
Då kanslersskrifvelsen upplästes i konsistoriet d 2 Mars förklarade
ban ödmjukt, att ban med djupaste underdånighet ställde sig Lv. Maj:ts
nådiga vilja till efterrättelse, och svärfadern, gamle Olof Rudbeck,
som synbarligen fruktade någon värre påföljd, skyndade att d. 3
Mars ingå till konungen med en böneskrift,2 i hvilken han i
förkrossade ordalag anhöll om tillgift för den brottslige samt
försäkrade, att svärsonen handlat blott af oförstånd och vore högligen
bedröfvad öfver sin gärning. Denna sorg tryckte honom såsom den
olyckliges svärfader lika tungt, och han vågade därför hoppas, att
konungen, som Gud satt i sitt ställe på jorden, skulle allernådigast
taga hänsyn till bägges bön och förlåta svärsonen hvad ban brutit
samt begrafva det i liafsens djup. Jag vågar emellertid antaga, att
detta Goedings uppträdande i ej ringa grad bidrog till, att han,
ehuru prästvigd och kyrkoherde i Näs sedan 1093 samt väl
anskrif-ven hos alla anticartesianer, dock aldrig lyckades att, som han så
ifrigt önskade, vinna befordran till teologiska fakulteten,3 utan fick
nöja sig med att 1703 förflyttas till domprostbefattningen i Växiö.
Olof Rudbeck, hvars namn fyllt nästan hvarje sida, kan man
säga, i universitetets historia under snart trettio år trädde efter De
la Gardies död mera i bakgrunden. Han fördjupade sig så i sin
Atlantika och sina Campi Elysii, att ban endast af starkt tvingande
personliga skäl blandade sig i de akademiska striderna eller i öfrigt
tog del i dess angelägenheter. Den försumlighet ban redan tidigt
visat i afseende på fullgörande af sina skyldigheter såsom
konsisto-rialis och föreläsare blef icke under de senare åren mindre, snarare
större. Jag har vid annat tillfälle ingått närmare på denna sak4
1 Gyllenborg d. 3 Febr. 1696 och Goeding d. 4 till kanslern (orig. R. ark)
* Original. Ii. ark.
" Det var tydligen som ett första steg i denna riktning, som ban hos
teologiska fakulteten begärde att få undervisa och disputera i teologi,
hvilket denna i bref till konsistoriet helt och hållet afstyrkte (odaterad skrif,
velse i fakult:s brefbok, U. 79:d i Ups. Bibi., sittande mellan skrifvelser
af 16 Aug. 1695 och 1 Febr. 1697).
4 Se min inledning till Bref af O. R. s. 119 och 233.
Upn. Univ. Hist. XI, 1. 21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
