Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
320
tänkliga sätt befordra dennes sak. Vi minnas, att lian d. 19 Juni
1695, då förslaget sattes i filosofiska fakulteten, med stor häftighet
motsatt sig dennas beslut att använda sluten votering, emedan detta
förde till, att Palmrööt fick en förkrossande majoritet. I sak hade
Goeding naturligen rätt, men det är att märka, att fakultetens
medlemmar säkerligen just fruktat obehag af Rudbeckska partiet, om
det voterats öppet, och att Goeding sannolikt skulle gillat metoden,
om den varit till hans fördel vid tillfället. När så i Januari 1696
befordringsfrågan ånyo upptogs och ban hade allt skäl att frukta,
att det icke skulle gå Esberg väl, trodde han sig kunna i sin
egenskap af prorektor utöfva tryck på konsistoriet i önskad riktning.
Detta hade då en rector illustris i unge grefve Olof Gyllenborgs
person, och Goeding ansåg sig tydligen som prorektor äga behandla
den unge grefven som sin myndling och kunna framtvinga sin vilja
i konsistoriet. Denna var, att Esbergska renlärighetsfrågan skulle
vara afgjord, innan man gick att uppsätta förslag till orientaliska
professuren. Konsistoriet uttalade dock i sessionen d. 11 Januari
1696 en annan mening, hvilket gaf Goeding anledning att utdela
tillrättavisningar åt kollegerna och äfven i öfrigt uppträda som
ledare och ordförande, ehuru Gyllenborg satt i rektorsstolen. Alla
förargades och naturligen Gyllenborg icke minst, men Goeding
bekymrade sig icke det ringaste om, att denne häri understödd af
konsistoriet fordrade, att han såsom Esbergs släkting och därför
jäfvig skulle taga afträde. Följden blef, att Goeding icke kallades
till nästa sammanträde d. 14, men han infann sig icke desto mindre
för att protestera mot sitt uteslutande och gaf tillika rector
illustris en uppsträckning, för att denne mot den vanliga ordningen
sammankallat konsistoriet på en tisdag, hvarefter han gick sin väg från
sessionen. Han uteblef ock i följande dagens session, då Pahnroot
uppfördes på förslaget, och likaså i alla följande Januarisammanträden.
Man kan godt förstå, att unge grefve Gyllenborg icke var hågad
att lugnt smälta Goedings otidiga uppförande, så mycket mera som
denne vid hans rektorsinstallation i sin högfärd icke åtnöjt sig med
att efter bruket gå som prorektor på sin vanliga plats bland
professorerna, utan trängt sig förbi såväl dessa som i processionen
deltagande unga grefvar och friherrar och tagit rum närmast efter
rector illustris, samt likaså efter återkomsten tagit plats i
konsistoriet ofvan alla sina kolleger. Gyllenborg kände sig förolämpad
både som rektor och representant af den då ännu så betydande
högadeln; han inberättade i konsistoriets namn till kanslern hvad
som passerat och begärde upprättelse. Goeding, som tyckte, att det
började osa hett, skyndade ock att tillskrifva kanslern samt, alldeles
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
