Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
327
14 Mars afgick en kanslersskrifvelse, som ålade konsistoriet att
afgifva ett bestämdt uttalande om den mening det själft liade i saken.
Det var nu klart, att man måste ställa den gamle Rudbeck till freds
på något sätt, om icke saken skulle antaga allt för svåra dimensioner.
Arrhenius måste först (d. 24 Mars) ingå till kanslern med en
urskuldande skrifvelse, och konsistoriet förklarade fyra dagar senare
i sin, att uppbrytningen visserligen varit en olaglighet, men i
afseende på själfva afhandlingen anförde det åtskilliga förmildrande
omständigheter, hvadan det anhöll, att kanslern täcktes själf
korrigera saken, utan att den bragtes t.ill högsta ort med däraf följande
svåra konsekvenser. Efter att därpå Arrhenius gjort afbön hos
Rudbeck, hvarom denne d. 25 Mars underrättade kanslern, med det
triumferande tillägget, att Arrhenius icke läst Atlantikan, som ban
icke haft råd att köpa, var det ej svårt att komma till en lösning.
Den 25 April meddelade kanslern, att sedan konsistoriet erkänt det
olagliga i Arrhenii förfarande, hade han bragt konungen, som med
särdeles missbag upptagit saken, på nådigare tankar, man hade nu
blott att vara försiktigare för framtiden. — Rudbeck hade segrat,
ban hade fått sin Atlantika erkänd som en slags symbolisk bok, men
äran af segern var måttlig och vinsten för vetenskapen ännu mindre.
Jag har hunnit slutet af Karl XI:s tidehvarf. Det återstår att
taga en sammanfattande blick af hans ställning till universitetet och
gifva honom det erkännande som ban förtjänar, men som icke alltid,
pä grund af bristande kännedom om förhållandena, kommit honom
till del. Det talas ofta om Karl XI:s njugghet. Talet är oriktigt,
ty väl iakttog han sparsamhet, och behofvet däraf hade han lärt af
en bitter erfarenhet, men njugg var han icke, då behofvet af
understöd var klart uppvisadt, och Upsala universitet har icke minst att
tacksamt erkänna, att så varit. Man skulle egentligen icke behöft
förvånas, om denne konung, som under sin uppväxt icke mycket
lärt att intressera sig för studier och vetenskapen och som, då han
trädde in i myndighetsåldern, fått kämpa på lif och död för att
värna om sin krona, icke skulle haft mycken tanke och välvilja till
öfvers för bildningens sak. Hans stora uppgift var och blef länge
att återuppbygga Sveriges rike och göra det så starkt inåt och ut.åt,
att dess stormaktsställning kunde vara tryggad för framtidens
stormar. Men detta oaflåtliga arbete har icke hindrat honom att hafva
ögat öppet äfven för sitt lands kulturintressen, hvarpå vårt
universitets historia kan afgifva mer än ett exempel.
Det var mindre underligt, om universitetets ekonomi särskildt
intresserat den store rikshushållaren. Vi hafva sett, huru ban
skyddade det för reduktionen, förbjöd de olycksaliga godsbyten som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
