Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
326
förargad öfver de onödiga utgifter som han åsamkat sig och öfver
den nesa, som låg i själfva saken, vände sig till morbrodern Jesper
Svedberg och förmådde honom att åtaga sig hans sak, men de försök,
som så väl denne på aftonen d. 6 som Hesselius själf på morgonen
d. 7 gjorde att beveka Rudbeck till medgörlighet. blefvo fruktlösa.
Svedberg fann då på bättre råd. På morgonen d. 7 Dec. skulle
domkapitel hållas kl. 7 hos ärkebiskopen, och Svedberg, som skulle
däri deltaga, sände Arrhenius bud att infinna sig därstädes. Det
lyckades ock bägges förenade ansträngningar att förmå den gamle
prokanslern, som själf läst afhandlingen, att gifva sitt samtycke till
ventilationen. Härmed var det svåraste hindret undanröjdt, det
andra, att Olof Rudbeck d. y. läst in både kursor och nycklar,
generade föga, ty då denne ej på begäran utlämnade nycklarna
hjälpte man sig själf. En stege anskaffades och restes upp mot
Gustavianiväggen, och man tog sig in genom ett öppet fönster,
hvarpå disputationsakten på sedvanligt sätt tog sin början. De
bägge Rudbeckarne hade vid ankomsten af det bud som begärde
nycklarna och vid meddelandet, att prokanslern skulle gifvit sitt
samtycke, gjort ett sista försök att förhindra motståndarnes tydliga
afsikter, genom att också skjuta sig under prokanslern, men deras
förbittring blef gränslös, när de under åkningen upp till
ärkebiskopsgården passerade Gustavianum och förmärkte, att ventilationen redan
var i full gång, och tillika fingo höra, att Svedberg och Arrhenius
skulle brutit sig in i det stängda Gustavianum. Ursinnig af harm
skyndade den gamle Olof att följande dag i en ganska ensidig
teckning meddela kanslern, särskildt i dennes egenskap af kanslikollegiets
president, hvad sora passerat; ban frågade tillika, om icke alla
disputationer i antikviteter rätteligen först borde under-ställas honom
och om icke Hesselii disputation borde indragas och omtryckas.
Kanslern, orolig att se en ny akademisk strid växa upp (deras
hetsighet var honom genom en sorglig erfarenhet välbekant),
infordrade d. 23 Dec. konsistoriets förklaring, hvarför disputationen
fått tryckas och hvarför den, trots prorektors förbud, ventilerats.
Konsistoriet, som just ej var så belåtet med Rudbecks uppträdande,
tvekade först hvad det skulle svara, men på ett klokt förslag af
Karl Gyllenborg, som återkommit från Stockholm, beslöt det att
göra sitt svar belt enkelt till en faktisk redogörelse för hvad som
i saken förekommit, och denna redogörelse, lika innehållsrik som
opartisk, afgick d. 17 Febr. Men det visade sig att för så godt
pris skulle man icke kunna komma ifrån, då Rudbeck var den
angripande. Han hade sina starka försänkningar å högre ort, och
hans sak hade tydligen hunnit äfven den unge konungens öra, ty d.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
