Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
345
att prokanslerns betydenhet måste stiga. Den forne Upsalaprofessorn,
sedermera Strängnäsbiskopen Erik Benzelius d. ä. beklädde sedan
d. 29 Sept. 1700 denna värdighet, och hans kraftfulla natur och
starka förbindelser med de makthafvande kommo lians ord ofta att
väga tungt. Med kanslern förde han en privat brefväxling vid
sidan af konsistoriets, och ehuru ban nästan aldrig direkt ingrep i
konsistoriets åtgöranden, fick det ej sällan erfara, att ban var en
faktor att räkna med. Det var sålunda för detsamma en stor och
föga behaglig öfverraskning, dä ban d. 8 Oktober 1702 infann sig i
konsistoriet ocli gaf detsamma del af ett kungligt bref af d. 30
Augusti, genom hvilket hans unge son Erik Benzelius, som nyss
fyllt 27 år och ej ens tagit graden, utnämdes till innehafvare af
den ansedda bibliotekarieplatsen. Hela saken erinrade till formen om
hvad som tjugu ar tidigare inträffat med Henrik Schütz, men i sak
förhöll det sig annorlunda, ty universitetet förvärfvade den störste
bibliotekarie det någonsin ägt och tillika sin största vetenskapliga
kraft i detta tidsskede. Vid ett annat tillfälle då konsistoriet i
Febr. 1703 uppsatt bref till kanslern om förslaget till
akademisekreterareplatsen efter Erik Castovius, som befordrats till professor
i praktisk filosofi, och förevisat detta bref för prokanslern, blef hans
svar en biljett med meddelande, att han läte det bero vid dess
skrifvelse, efter ban själf i alla fall skrefve till kanslern i saken.
Och ban lät det tillika höra, att han fruktade, att berättelsens
prolixitet icke skulle vara vederbörande välkommen "in böe rerum
statu", och att han fann det något besynnerligt, att det om somliga
hette, att de voro fridsamme, ty man kunde ju däraf få anledning
att tro motsatsen om dem, som ej hugnats med detta epitet.
Behofvet af en stark ledning från ofvan var så mycket större,
som universitetets lärarekår under dessa år undergick en ovanligt
stark omsättning. Under året 1G97 hade tre professorer gått bort,
Johan Salenius i grekiska d. 21 Juni, Johan Schwede i praktisk
filosofi d. 27 Juni och Johan Olderman i teologi d. 22 Juli.
Platserna fylldes d. 8 Fehr. 1798 med vår bekante Johan Esberg,
juris adjunkten Johan ßeftelius och teologie adjunkten Daniel
Diurberg. Elias Obrecht hade 1G97 förflyttats till kansliet och
Skytteanska professuren besattes efter honom följande år med
filosofieadjunkten Johan Upmarck. Bibliotekarieplatsen gafs efter
Obrecht åt Laurentius Norrmannus d. 12 Febr. 1698, som dock
fick härjämte behålla den teologie professur som ban Innehade
sedan 1693. Ar 1699 slocknade tvenne lysande vetenskapliga namn,
då eloqueutie professorn Petrus Lagerlöf afled d. 7 Januari och
astronomen Anders Spole d. 1 Augusti; i deras ställe nämdes filo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
