Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
344
omvårdnaden både af rikets öfverhufvud ocli af sin kansler. Brefven
från bägge blefvo allt färre och till innehållet allt magrare. Och
kanslersskrifvelserna upphörde naturligen alldeles i och med Pipers
tillfångatagande vid Poltava, ej heller satte konungen någon att sköta
hans plats. Kungabrefven åter efter denna olycka inskränkte sig till
summa tretton (mest i obetydliga frågor), hvaraf nio tillhörde tiden
efter konungens slutliga hemkomst till Sverige. Lägger man så
härtill olägenheten af afståndet mellan den styrande och de styrda
samt att krigets oupphörliga förflyttning försvårade och fördröjde
postgången,1 är det lätt att förstå, att redan härigenom en slags
förlamning inträdde i universitetets officiella beröring med regeringen.
Härtill kom slutligen, att man i det kungliga högkvarteret ej sällan
upprepade gånger lät universitetets skrifvelser länge ligga obesvarade.
Efter Pultavaolyckan tvangs kungliga senaten af förhållandena att
stundom ingripa i konungens ställe, men det var en själftagen
myndighet, som därför ej heller så ofta som nödigt varit tillgreps,
efter dess anordningar alltid riskerade att blifva underkända af
konungen.
I Pipers person skulle universitetet sannolikt, om icke
förhållandena varit hvad de voro, erhållit en god kansler. Han gör intrycket
af en insiktsfull, samvetsgrann och dugande man, men det var honom
belt naturligt omöjligt, med den ofantliga arbetsbörda han ändå
bar, att ägna universitetsfrågorna någon särskild uppmärksamhet.
Det är i alla fall märkvärdigt nog, att han tvenne gånger visat sig
hafva ögat öppet för missförhållanden, som insmugit sig vid
universitetet. Så skref ban d. 11 Juli 1703 till konsistoriet, och påpekade,
att till lians kännedom kommit, att somliga af professorerna, särdeles
inom medicinska fakulteten, icke gjorde sin skyldighet tillfyllest,
och detta framtvang en förklaring af Lars Koberg, under det Olof
Rudbeck d. y., som säkerligen var lika, om ej mera skyldig, iakttog
tystnad. Jag återkommer till saken längre fram vid min
framställning af den medicinska undervisningen. Och vi skola längre
fram se, huru kanslern 1706 sträckte upp den filosofiska fakulteten,
därför att vid en adjunktstillsättning slägtskapsintresset fått spela
en obehörig roll. — En naturlig följd af kanslerns frånvaro var,
1 Som exempel kan anföras följande. Den 10 Maj 1703 skrifver
01-Hermelin till konsistoriet, att han inom fjorton dagar bekommit dels dess
bref af 20 Juni föregående år dels af 17 sistlidne Januari. — 1703 d. G
Januari afsände konsistoriet för tredje gången sin supplik om frihet från
kontributioner för dem, som lidit af stora eldsvådan 1702. — 1703 d. 24
Maj skrifver rektor till Hermelin, att ban sändt G till 7 bref till konung
och kansler, utan att svar därå bekommits. Den 27 Maj för prokanslern
dylik klagan rörande fyra sina bref (H. Afzelius: E. Benzelius d. ä., 2 s. 267).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
