Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
350
fylldes allt flere af samma djupa oro för framtiden, som belierrskat
gamle Bengt Oxenstjerna under hans sista dagar. Prokanslern
dolde ej hvad han i den vägen tänkte i de bref han skref till den
mäktige Piper. 1 brefvet d. 23 Januari 1703 läser man dessa ord:
"Gud ingifve ock uti konungens hjärta fredsens tankar, att icke
bedröfvelserna måge hopetals komma öfver oss", och brefvet slutas
med en "troinnerlig önskan, att Gud ville hjälpa vår K. Karl och hans
trotjänare uied äran ur det oroliga Polen, undersåtarne till någon
lisa och de högtbeträngda provincier emot den barbariska Ryssen
belägne till någon undsättning". Och ej en månad senare (d. 13
Fehr.) skrifver lian: "Gud bevare konungen och bela dess följe
och läuipe gemötherne till fredliga tankar att kunna genom den
högstes tillhjälp utreda sig ur dessa svåra och vidtutseende
konjunkturer, som hota undersåtarne med yttersta armod och elände".
Innan ännu det stora krigets tyngd hvilat på fäderneslandet
i tvenne år, hemsöktes Upsala samhälle och därmed universitetet
af den förfärliga eldsolycka, som lade tre fjärdedelar af staden i
aska och hvars verkningar sedan förspordes genom många år.1
Natten mellan d. 15 och 16 Maj 1702 kom elden lös i ett af
kvarteren nära St. Persgatan, och grep ikring sig med oerhörd
snabbhet. I följd af en långvarig torka och en ovanligt tidig
stark vårväriue hade trähusen med hvilka staden då var nästan
uteslutande bebyggd, förvandlats, som berättaren säger, till fnöske
och tunder, och den starka nordan som rådde öfvergick under
brandens fortgång till verklig storm. Det stod ej i mänsklig makt
att stäfja det rasande elementet, som inom några timmar
förvandlade bela staden öster om ån till ett eldhaf; det var, som gamle
Olof Rudbeck sedan skildrade olyckan, som skulle eld regnat af
himmelen. Dennes stenhus vid nya torget med en stor del af hans
egen boksamling och de dyrbara arbeten, som han hade till låns
från universitetsbiblioteket,2 jämte hans beundrade museum af
fornsaker, naturföremål, modeller och instrumenter blef lågornas rof.
Elden sprang slutligen äfven på tvenne ställen öfver ån, och alla
kvarteren mellan denna och slottsbacken stodo snart i ljusan låga;
särskildt om icke studenterna borde exerceras af hemmavarande officerare
Farhågan var ju löjligt öfverdrifven, men den visar, huru man hemma
med oro följde tilldragelserna i öster.
1 Rörande eldsvådan se dåvarande vice bibliotekarien ,T. Renbergs
kort efter skrifna relation tryckt 1703.
’ Förteckningen å de biblioteksböcker som iippbrunno hos Rudbeck
är tryckt i min Upsala \’niv:s Biblioteks historia intill 1702, Sthm. 18114,
s. 10Ö ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
