Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
349
drifvande administrativ förmåga, och Svedbergs ord, att lians
inflytande skulle verka sammanhållande på de andra, besannades i det hela.
Frånvaron af de starka öfverordnade myndigheterna gjorde
universitetet i icke ringa grad beroende af det ämbetsmannavälde, som
utvecklat sig redan i Karl XI:s dagar, men som under sonens långa
frånvaro växte sig allt starkare och lät andra känna sin makt.
Universitetet fick i likhet med andra snart erfara det och fogade
sig smidigt och klokt i de nya förhållandena. Häraf förklaras de
talrika, sirliga och smickrande skrifvelser, med hvilka man nu i tid
och otid uppvaktade ej blott som förr sin höga kansler, utan
pro-kanslern, kungliga senaten, landshöfdingen och alla möjliga andra
ämbetsmän, hvilkas ynnest man behöfde eller hvilkas obenägenhet
kunde blifva en lara. Naturligtvis får till denna officiösa
gratulationskorrespondens icke räknas den viktiga brefväxling, som fördes
af enskilda, särskildt rektorerna, med Hermelin och andra
tjänstemän i konungens omgifning; den var nödvändig för att ä högsta
ort klargöra situationen i universitetsfrågorna och påskynda deras
afgörande. Här är blott fråga oui de hemmavarande dii minorum
gentium, som behöfde strykas om munnen. Särskildt afspeglar sig
detta nya moment i universitetets lif, som genom det byråkratiska
väldet skapats, i den hittills osedvanliga myndighet som utöfvas af
länets höfding och den särskilda uppmärksamhet som visas honom.
Han blir i själfva verket en slags prokonsul, till hvilken man
ständigt har att taga underdånig hänsyn, och konsistoriets flesta
skrifvelser äro nu ock adresserade till denna potentat. Men så var ock
Konungens Befallningshafvande en myndighet, hvars välvilja eller
ovilja betydde ofantligt. Man behöfde hans skydd för sin egendom
gent emot kronans strama fogdar ocli byteslystna jordmagnater, och
vid kontributionernas utgörande kunde han bereda universitetet stort
obehag, om han ej ville det väl.
Under de första krigsåren, särskildt innan den stora branden
fördystrat sinnesstämningen i det olyckliga samhället, hade man
ej öga för annat än budskapen om svenska härens framgångar,
och den unge konungens sagolika bedrifter firades med sedvanlig
akademisk pomp och vederbörliga långa orationer. Men i den mån
bördorna växte hemma, och för tänkande sinnen framtiden tedde
sig allt osäkrare, sedan Karl oåterkalleligen hängifvit sig åt tanken
att lyfta polska kronan af kung Augusts hufvud och vid denna
tanke allt mer fastlåst sin politik och sin krigföring, under det
Kysslands energiske tsar redan trängde fram till finska viken,1
1 D. 11 Okt. 1702 föll Nötoborg. D. 8 Nov. hemställde rektor i
konsistoriet, om icke nftgon anstalt till defension skulle vidtagas mot ryssen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
