Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
356
kontribution som dess icke brandskadade medlemmar1 skulle utgöra,
som den hvilken utgick af akademihemmanen, hvilkas belopp
beräknades till 990 och 1,300 daler smt. Man fick dock länge lefva
mellan hopp och fruktan, och under afvaktan af K. Maj:ts bifall var
det endast med svårighet man kunde utverka, att kontribution erna
af de brandskadade sattes i förvar, tills K. Maj:ts beslut blifvit
kändt.2 Ej mindre än fem gånger upprepade konsistoriet hos kansler
och K. Maj:t sin bönfallande anhållan om försköning,3 innan svar
slutligen ankom. Orsaken var icke, att dess skrifvelser uppsnappats,
utan att man ä högsta ort tvekat om bifall;1 kanske just konsistoriets
föga befogade begäran att få uppbära kontributionerna af icke
brandskadade ocli af akademihemmanen till en del vållat uppskofvet..
Omsider beviljade konungen d. 4 Januari 1704 tillsvidare den
eftergift, som begärts för de brandskadade, men ej ett ord nämdes i
brefvet om konsistoriets andra framställning.
I en annan härmed sammanhängande fråga fick konsistoriet
redan tidigare ett gynnsamt svar. De talrika professorsänkorna hade
gått in till K. Maj:t och med framhållande af sitt eländiga tillstånd
begärt, att ban måtte föreskrifva, att de innestående lönefordringar,
som de efter sina aflidne män ägde å universitetet, skulle till dem
utbetalas. K. Maj:t biföll deras framställning d. 25 Febr. 1703.
Så okunnig var man dock i konungens omgifning om, att
universitetet själft förvaltade sin egendom och utbetalade attöningarna, att
brefvet adresserades till statskontoret och detta befalldes att betala
änkorna af det öfverskott, som nppkomme efter den ordinarie
akademistatens utbetalande. Man kunde ju tycka, att änkornas begäran
var skälig nog, men man har att komma ihåg, att där funnos
många andra fordringsägare (särskildt bland professorerna själfva),
hvilkas rätt skulle kränkts genom en dylik ensidig betalning, och
att i alla händelser en likvidation af skulder och fordringar för
hvarje person måste förutgå. Detta anmärkte konsistoriet för K.
Maj:t i bref af 14 Maj 1703, och redan d. 27 Juni gaf K. Maj:t
svar, som denna gång ställdes till universitetet; han föreskref här,
att likvidation skulle gå förut och att ett öfverskott skulle förefinnas,
1 De icke brandskadade uppgifvas lia varit 5 professorer, 3 adjunkter
och några betjiinte.
J Se landshöfdingen till konsistoriet 30 Okt. 1702 och 14 Nov. 1703;
kons. t. rådet 7 Dec. 1702 och 8 .Juli 1703.
8 14 Okt. 1702 17 Jan., 26 Maj, 8 Juli, 14 Nov. 1703.
4 O. Hermelin skref redan 4 Juli 1703 till konsistoriet från Thorn,
att K. Maj:t svarat på alla bref utom på det som rörde eftergift å
kontributionerna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
