Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
362
taga graden, då man satte examen som villkor, ocli prokanslern
Svebilius hade 1695 funnit dylik examen "professorer emellan" vara
oanständig. En beklaglig följrl af stadgandet om examen vore ock,
att många hellre läte sig i utlandet promoveras till teologie
doktorer. Fakulteten hemställde därför, att för framtiden biskopar,
superintendenter och teologie professorer skulle befrias från examen,
på sätt som nyss skett med Bergius efter vederbörligt tillstånd.
Genom bref af d. 26 Juli 1704 gaf K. Maj:t sitt bifall till
Svedberg, Bergii och Djurbergs promotion, och att, som fakulteten
begärt, biskopar, superintendenter och teologie professorer skulle
befrias från examen, andra skulle dock undergå den, om ej särskild
kunglig dispens utverkats. 1 bref af samma dag upplyste kanslern
att Palmroot, som icke nämts i det kungliga brefvet, måste först
disputera pro loco, innan han fick disputera pro gradu tbeologico.
Denne som förmodligen långt förut fått ögonen öppna tV’r
nödvändigheten häraf, hade då redan godtgjort sin försummelse och d 11
Juni 1704 disputerat pro loco och d. 18 Juni pro gradu tbeologico.
Bergius hade redan tidigare d. 14 Maj ventilerat sin intressanta
afhandling: De religione Muscovitarum.
Emellertid hade ännu en kandidat anmält sig, teologie
professor J. Esbergs broder Zacharias Esberg, pastor i
Riddarholmskyrkan, och ban hade uppvisat ett kungligt bref af d. 10 Maj 1704,
som medgaf honom att förvärfva den teologiska graden. Fakulteten
ansåg sig dock icke kunna fritaga honom från examen, då det
ofvannämda kungliga brefvet icke i detta afseende innehöll tydlig dispens
för honom, som fallet varit med brefvet för Bergius, ocli ban icke
heller ansågs falla under någon af de kategorier, som genom
kungliga brefvet af d. 26 Juli 1704 fritagits från examen.1 Då Esberg
likafullt androg om befrielse, fann fakulteten för godt att skjuta
saken under konsistorium, men detta undandrog sig ett uttalande
genom förklaring (d. 19 Nov.), att dylika saker ej kunde räknas till
konsistorieärenden. Men Esberg hade tydligen starka anhängare i
brodern och andra besläktade konsistoriales, som utöfvade tryck på
prokanslern Erik Benzelius, hvilken dessutom sannolikt ej ogärna
såg, att för högtidlighetens skull antalet proinovendi ökades. Ty
d. 26 November upplästes i konsistoriet en skrifvelse från
prokanslern, hvari denne otåligt begärde, att inga vidare hinder skulle
läggas i vägen för Esbergs promotion "genom ens eller annans
egensinniga invändningar"; dennes disputation borde anslås
följande dag, ansvaret för saken üfvertoge ban själf. Detta gjorde
1 Se teolog, fak. prot. 27 Juni, 6 Augusti och 7 Sept. 1704. Sistnämda
dag hade det kungliga brefvet af 26 Juli kommit fakulteten till banda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
