Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
304
en undertryckt ton af sorg öfver tidens vedermödor.1 Efter aktens
afslutning gåfvo promovendi middag i förre kanslerns Bengt
Oxenstjernas hus vid Kiddartorget.2
I de lärdes kretsar, där så allvarliga uppgifter, som
undervisning ocli vetenskapligt arbete borde skjuta åt sidan alla tankar på
fåfängans dårskaper, skulle man väl knappast vänta sig, allraminst
i en så allvarstyngd tid, som den hvilken det nordiska kriget
beherrskar, att se strider om rangen växa upp. Så har dock verkligen
varit förhållandet. Professorer äro vanliga dödliga, och fåfängan
en allmän mänsklig svaghet, som äfven lärde män stundom hafva
svårt att bekämpa, för att ej tala om, att lärdomsfåfänga, med eller
utan skäl, af allmänheten ofta anses vara ett själffallet korollarium
till förutsatt lärdom. A andra sidan har man att icke förgäta, att
det ock kan ligga något af själfaktningens kraf i anspråket på, att
ämbetsställningen som sådan af andra tillbörligen respekteras. De
strider, som nu fördes vid universitetet i afseende på rangen, voro
af dubbelt slag. De gällde icke blott universitetsmännens plats
utåt inom samhället, utan ock rangen inom universitetet, de olika
fakulteterna emellan. .Tag vänder mig först till den senare
kategorien.
Det företräde som teologiska studierna länge haft framför andra,
naturligt nog, då de protestantiska universiteten t.ill stor del
framväxt ur behofvet af dylika studier, gaf åt deras idkare af gammalt
en företrädesställning vid universitetet, och denna återspeglade sig
däri, att den teologiska fakulteten var den främsta och äfven
ansågs stå vida högre än de andra. Så länge ock kyrkan på
undervisningens område i allmänhet intog en så dominerande ställning
och dess högre platser ofta voro det slutliga målet för de lärdes
befordringsförhoppningar, kände sig ingen särad af detta den
teologiska fakultetens företräde eller tänkte på att rubba det. Men i
den mån öfriga vetenskaper växte i antal och svällde i betydenhet,
begynte teologiens öfverhöghet kännas som en obillighet, och det
väckte bitterhet, när teologerna fasthöllo vid anspråket på, att
öfriga vetenskaper ej voro att betrakta annat än som trons tjänarinnor
(ancillæ fidei). Särskildt togo sig professorerna i den filosofiska
fakulteten, som var manstarkast representerad och omfattade så
många vetenskapsfält, illa vid, att den skulle stå sist. I forna tider,
då teologiska fakulteten oftare rekryterades ur den förras leder,
hade denna känt underlägsenheten mindre; nu då dylik befordran in-
1 Program ocli tal äro till större (lelen tryckta hos H. Afzelius: E.
Benzelius <1. ä., 2 1902 s. 247 ff.
2 »Frugale prandium» kallar Benzelius middagen i sitt program.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
