Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
370
(säkerligen ironiskt) föreslå, att den gordiska knuten skulle aflmggas
på så sätt, att hvar fakultet sände in sin lista.
Mer än en gång hafva vi bevittnat, huru under det sjuttonde
seklet den teologiska fakulteten i sitt ortodoxa nit slagit ned på
kollegerna, då den hos dessa vädrat någon betänklig afvikelse från
den rena läran eller den lutherska dogmatikens fastslagna satser.
I det sekel som nu ingått möter oss det märkliga skådespelet, att
samma fakultet antastas af sina kolleger för bristande renlärighet;
de senares ifver skärptes kanske i de fall, där den ej var af någon
djupare konfessionell art, af den afundsjuka mot teologerna, hvilken
trädt i dagen under nyss skildrade rangtvister. Denna konflikt stod i
närmaste samband med den pietistiska rörelsens inträngande i Sverige.
Denna rörelse, som genom de egendomliga förhållandena inom
det tyska kyrkolifvet tagit en sådan fart på andra sidan Östersjön
under ledning af Francke och Spener, hade mot slutet af 1600-talet
äfven hos oss vunnit anhängare, om ock ej i någon nämnvärd
utsträckning, då förhållandena här ej voro på långt när så tillskärpta
som i Tyskland. Där hade den benhårda formalismen inom den
lutherska kyrkan uppkallat till motstånd alla dem, som ansågo, att
de ändlösa striderna om dogmatiskt konfessionella detaljer förslöat
blicken för det mera väsentliga, studiet af den heliga skrift själf
ocli arbetet för ett sannt kristligt lefverne. Soui ofta sker vid
våldsamma reaktioner, slog man i sin ifver öfver till den motsatta
ytterligheten, och pietismen kom själf att lida af en svår ensidighet.
Den hängaf sig åt mystiska grubblerier och i sitt betonande af alla
kristnas andliga prästadöme gick den så långt, att den undergräfde
grundvalarne för det kyrkliga samfundslifvet samt ofta urartade till
en föga tilltalande själfrättfärdighet. Hos oss voro dock
förutsättningarna för den nya rörelsens utbredning icke desamma. Våra
kyrkostyrelser voro icke så formalistiska som de tyska, och
sambandet mellan själasörjaren ocli församlingen öfverhufvud ett belt,
annat; de breda lagren hos vårt folk höllo sig lugnt och nöjdt till
den tro soui varit deras fäders. 1 spetsen nästan för angreppen
mot pietisterna i Tyskland gick den ryktbara fanatikern, Johan
Fredrik Mayer i Hamburg, som Karl XI år 1691 därifrån kallat till
öfverkyrkoråd i Sveriges tyska provinser; och vid ett besök i Sverige
lyckades det denne att förvärfva konungens förtroende till den grad,
att Karl på grund af Mayers mörka skildringar af förhållandena i
Tyskland utfärdade det sorgligt ryktbara ediktet af d. 6 Oktober
1694 med dess stränga konventikelförbud samt straffpåföljder af
afsättning och landsförvisning för dem som beträddes med villfarande
meningar. Antagligen var ediktet vid sitt utgifvande hufvudsakligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
