Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
371
afsedt för de tyska provinserna, men det var som ett tveeggadt
svärd, hvilket äfven kunde få användning för upptuktelse af svenska
pietister.1
Inom Upsala teologiska fakultet voro vid sekelskiftet
meningarne delade om behofvet af att med hårdhet behandla pietistema.
Jesper Svedberg, alltid en vän af ett varmt kyrkligt lif, var ej blind
för det delvis berättigade i pietismens tendenser, och om Mayer»
person hade han icke de bästa tankar.2 Daniel Djurberg (fakultetens
medlem sedan 1698), som under sina studieresor besökt Spener i
Dresden och sedan korresponderat med honom,3 visade stor
moderation, för att ej säga mera, i sitt uppträdande i denna stridsfråga.
På den andra sidan stodo Erik Ljung och — hvem skulle väl väntat
det — Laurentius Norrmannus. Den senare, som dock ej ett årtionde
tidigare så lifligt beklagat sig öfver teologernas intolerans, uppträdde
nu, väl vorden medlem af den högvördiga fakulteten, med en
förvånande ifver mot alla nyheter på det teologiska området. I Januari
1700 begärde han inhibition på en rätt beskedlig och ganska
ortodox afhandling "De fine", som en Johan Iiobeck skulle ventilera
under professorn i grekiska Johan Esberg, dels därför att Robeck i
företalet icke talat väl om den polemiska teologien, som "med sina
anathematum fulminibus förskräckt hans blödiga sinne", dels därför
att författaren "rosat Calvinister och Libertiner", såsom professorn i
Kraneker H. A. Roel och "grofva naturalister", såsom Pierre Chauvin.
Den gamle prokanslern Olof Svebilius ställde sig på samma sida
och först den hofsammare Svedbergs mellankomst lyckades gifva saken
en bättre utgång.1 På hösten samma år anslog Norrmannus
tillkännagifvande, att han skulle hålla ett kollegium i kyrkohistoria,
hufvudsakligen för att vederlägga den "Kirchen- und Ketzergeschichte",
som sammanskrifvits af den bekante Gottfried Arnold, hvilken
Norrmannus titulerade "hæreticorum fere omnium princeps".5 Kollegiet,
som ännu finns i behåll, tager alla kätterier, men framfor allt dem,
1 För ile pietistiska rörelserna i Sverige se A. Kallström: Bidrag till
den svenska pietismens historia 1. 1894 och H. Levin: Religionstväng och
religionsfrihet i Sverige 1686—1782, Sthlm 1890.
* H. Tottie: Jesper Svedberg 1. s. 190. Jfr H. Levin: s. 169—170.
a Gjörwell: Svenska Biblioteket 3. s. 82 och P. Kalc.kbrenners bref till
Erik Benzelius d. y. d. 17 Juni 1705 (Vet. ale. Bibi., Bergianska brefsaml.,
T. 9), där Djurbergs korrespondens med Spener omtalas.
1 Teol. fak. prot. l(i Jan. 1700; Kons. prot. 31 Jan., 14 Mars ocli 10
Maj samma ftr.
0 Arnolds ryktbara arbete var här så godt som proskriberadt. Når
unge Erik Benzelius föreslagit dess inköpande till biblioteket, uttalade
fadern d. 12 Juli 1700 sitt ogillande med önskan, att boken vore uppförd i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
