Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
374
Vi stå nära den tidpunkt, då Karl XII:s stränga edikter mot
pietisterna föranledde allehanda kraftåtgärder och förde till rätt heta
sammandrabbningar äfven i universitetskonsistoriet, där man
tydligen misstrodde teologiska fakultetens goda vilja att vara med om
ofogets bekämpande. För att läsaren skall bättre förstå, hvad som
här passerade, är nödvändigt att här påpeka, att teologiska fakulteten
ovanligt nog fått en förstärkning i moderat riktning. År 1703 hade
professorn i orientaliska språk, Johan 1’ahuroot, trädt in efter
Svedberg, och ban intog samma halft sympatiska hållning mot pietismen,
som Djurberg tydligen lagt i dagen. Samma år trädde Johan Esberg
öfver från sin professur i grekiska till den teologiska professur, som
Ljung lämnat, då ban flyttades till Vingåkers pastorat. Esberg hörde
visserligen ej till pietismens vänner, men ban var alls icke någon
fanatiker. Och L. Molin, förre professorn i Dorpt, sedan
öfverhof-predikant. som 1705 blifvit domprost, tyckes hafva varit ganska
neutral i den pietistiska kontroversen. Har var till ocli med redan
från början misstänkt i det strängt ortodoxa lägret att ej vara fullt
renhårig, därför att han ej långt efter sin ankomst till Upsala
presiderat (22 Juni 1705) för Petrus Dahlbergs afhandling "Conamina
theologieaV hvars meningar ban dock icke tyckes hafva själf
accepterat.
Karl XIl:s intolerans i kyrkliga frågor, ett arf efter fadern,
som ytterligare stärkts genom uppfostran och inverkan af tidens
anda, hade, efter det att ban lämnat Sverige, särskildt eggats genom
beröringen med den ofvannämde Pommerska
generalsuperintendenten J. F. Mayer, som 1704 uppsökt konungen i dennes högkvarter
Heilsberg, där Mayer tyckes hafva lyckats att hos Karl XII
förvärfva åt sig samma förtroende, som Karl XI förut skänkt hans
olyckliga rådslag. Mayer visste själf berätta, att Karl hyste en
djupt fientlig stämning mot pietisterna och innehaft förteckning på
alla svenskar som studerat i Halle eller där uppehållit sig.2 Följden
af Mayers besök var, att konungen d. (i Mars 1705 tillställde uni-
’ Ho superintendenten Nils Bergii bref till ärkebiskop E. Benzelius d. f)
Juli 1705 och E. Ben/.el ii bref till Jesper Svedberg 12 Sept. s. år (bägge
brefven i Ups. Bibi., G. 20).
’ M. Eneinan till O. Rudbeck d. y. från Greifswald, Mayers bostad, d.
25 Dec. 1700 (Svenska biblioteket 5 s. 24) Om Karls djupa ovilja mot
pietismen vittnar hvad Enoman senare skref till Rudbeck d. 20 Mars 1707
(anfördt st. s. 33), att ban hört af konungens hofpredikant, Dr. Malmberg,
att när denne för konungen nämt, att |tippel kallat hans religionsedikter
brutala och illegala, hade Karl »ràdnat i ögonen». Söm bekant var den
starka rodnaden det enda sätt, hvarpå den beherrskade konungen lät
för-märka en starkare sinnesrörelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
