Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
373
visserligen om pietismen det skarpa omdömet, att den vore
"Pliarise-isiuus perfectus", men lian rådde i alla fall försiktigt, att man skulle
hemställa till kanslern, otn icke arbetet hellre borde censeras vid
något af universiteten i Greifswald eller Rostock, för att undgå att
genom eget ingripande inveckla universitetet i onödiga kontroverser.
Svedberg och Djurberg ansågo belt enkelt, att Sehütte borde hålla
alldeles inne med skriften. Och en förnyad framställning i
November af Schiitte först till fakultet och därpå till konsistorium
förde blott till, att han fick tillstånd att trycka i utlandet-, dock utan
skyldighet för fakulteten att censera arbetet.1 Lika liten framgång hade
han i sina upprepade bemödanden att utverka fakultetens tillstånd
att få utgifva en öfversättning af antipietisten, pastorn i Danzig,
Dr. Schelvigs skrift mot Johan Arendtz Reformatorium biblicum;
fakulteten ansåg alldeles onödigt att lägga sig i nya kontroverser
och att det vore bättre, att man skötte sina ämbetssysslor.2 Detta
bråk har väl i sin ordning bidragit till, att Sehütte alldeles
misslyckades i sitt försök att åt sig utverka professuren i logik, som
stod ledig efter A. Goedings förflyttning 1703 till domprostsysslan
i Växjö, och dock hade Sehütte här att påräkna prokanslern Erik
Benzelii understöd.3 Men kanslern kunde knappast varit benägen att
lyssna till ett dylikt förslag. Schiittes smicker var så groft, att det
äfven i dessa tider ej kunde annat iin stöta förmannen, han liknade
nämligen denne i sitt bref vid dem, "som i Guds ord kallas Gudar",4
och Djurberg hade samtidigt i bref till kanslern tecknat Sehütte
och ej tvekat att kalla honom en besvärlig man och zelot/’
Ärkebiskop Benzelius hade, som vi sett, en annan tanke om mannen,
hans nit var honom välbehagligt. Härom vittnar hans uttalande i bref
till Piper: "Jag förnimmer, att M. Sehütte är anförd vorden såsom
en trätosam och orolig man, kanhända att han har somliga tyskars
manér, men ban förstår sina saker intet illa och behöfver under
tiden tala för hvad sant är". Efter Schiittes död skref ban ock till
kanslern, att denne varit "en man, som saknas in illo studii
tlieo-logici genereV1 Det var dock säkerligen en måttlig förlust, att
Schiittes skrifter följde honom i grafven; vi skola se, att ban äfven
efter döden kunde göra förargelse genom minnet af sitt skrifven.
’ För ofvanstående se teol. fak. prot. 11 Juni, 21 Sept. och G Nov. 1700;
Kons. prot. 7 Nov. 1700 och Schiittes skrifvelse till konsistoriet 30 Juni
1700 (Ups. Bibi., Palmskölds saml., XV. T. 33 s. 47!)).
1 Teol. fak. prot. 5 Mars 1704.
E. Benzelius d. ii. till kanslern 3 Sept. 1703 (orig. K. ark.).
* Sehütte till kanslern 14 Okt. 1703 (orig. it. ark.).
’ Djurberg till kanslern 3 Okt. 1703 (orig. B. ark.).
" K. Benzelius <1. il. till kanslern 5 Mars och 17 Dec. 1704 (orig. K. ark.).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
